sandstenspelare. I nischer ofvanför fönsterna byster af Rossini, Auber, Beethoven, Mozart, Spontini, Meyerbeer och IIalävy, med utsatta födelseoch dödsår, hvilka senare naturligtvis hvad de båda förstnämnda beträffar ännu icke äro utsatte. Sköldar, omflätade med guirlander, bära omvexlande kejsarparets initialer, N och E, hvarjemte olika inskriptioner Clorcyrasie och Poesie lyrique angifva de brancher hvaråt akademien ämnar egna sin verksamhet, Architecture, Industrie, Sculpture och Peinture deremot de olika konstgrenar som bidragit till byggnadens uppförande. Örverst löper en förgylld bård af grinande masker sammanflätade med guirlander, samt ötver de båda något framskjutande sidostyckena tvenne fristående allegoriska grupper, som för närvarande blott äro målade, men måhända framdeies komma att ersättas af skulpterade. Först år 1876 tros byggnaden blifva fullt färdig och inredd, så att operan då kan för alltid få slå ner sina bopålar derstädes. Ju mer man lånar, ju mer sätter man sig i skuld, var en gång salig Dumboms åsigt och hur mången har icke sedan dess lärt sig inse den hutvudet på spiken slående sanningen af denna enkla princip? ... Fransmännen, de spekulativa fransmännen hafva dock, efter åtskilligt funderande antager jag, kommit till en åsigt, nära nog diametralt motsatt. Ju mera man köper, ju rikare blir man, lyder den nya läran, som, om den blott bevisar sig hålla streck, nog snart skall kom ma att förvärfva anhängare. Borta vid Chateau d Eau, bredvid Caserne de prince Eugeåne reser sig ett palats, ämnadt att blifva högsätet för denna nya lära, som ej torde dröja att som en löpeld sprida sig kring verlden. Åes magasins reumis betecknar med ett gemensamt namn allt hvad som finnes derinom. Det är ett litet samhälle för sig, åtminstone hvad handelsvaror beträffar. Från den doftande mockan, som ni tömmer om morgnarne då ni stiger upp, till den skummande Champagnen vid den nattliga soupern, som gör att ni så knäsvag vandrar hem igen, från den blixtrande ljuskronan i salongen eller den mjuka förmaksmattan till eldtången i köket eller damborsten som ni sopar trapporna med — allt finner ni i de förenade magasinerna. Man kan gå in der naken som man kommit till verlden och gå ut derifrån som det komplettaste lejon eller lejoninna från topp till tå, vore det än med demitherme eller jättechignon. Detta är nu allt godt och väl, men det besparar ju endast något af den tid ni behöfver att springa ur bod och i bod för att vända upp och ned på de arma köpmännens lager? Vänta, det blir värre än. För hvarje 100 francs man köper varor får man, utom varan, en obligation på samma belopp, som två år efter köpets atslutande och obligationens datum deltager i en amortering med årlig utlottning, så att man ingen stund är säker att icke så igen sina pengar, men hvilka man, om man har riktig otur, åtminstone kan vara fullkomligt ötvertygad om att man erhåller om 59 år, alldeles som med svenska statens jernvägsobligationer, i hvilka ni ju spekulera litet hvar. Tänk er nu således ett ungt par som gifter sig och köper ett blygsamt möblemang tör 1,000 francs, samt vidare hvarje år i kläder och lifstörnödenheter gör af med 1,000 francs, vet ni hvad följden blir i längden? Jo, om 20 eller 30 år äro de egare af en kontant förmogenhet om 20 eller 30,000 francs — i obligationer förstås, förutsatt att deras nummer vid de årliga dragningarne ej utkommit. Hade de nu icke lefvat så sparsamt, hade de bättre förstått att göra sig lifvet angenämt, så skulle de i stället för 1,000 francs köpt för 10,000 francs, de hade då etter dessa 20 eller 30 år varit egare af två å trehundratusen francs. Kan man tänka sig något lättare sätt att skapa sig en förmögenhet? At ge ut penningar är ju en konst som vi alla förstå. Då det nu ej fordras något mera än att lägga ned dem i magasins röunis, som derför förser oss med allt hvad tilllifvets uppehälle hörer — jag räknar dertill sidenklädningar och ekipager — hvarför då icke begagna sig af ett så gynnande anbud? En sak, som dock felas i bolagets långa förteckning öfver hvad de förenade magasinerna kunna skaffa oss, är spektakel och konsertbiljetter. Menniskan letver icke at bröd allena, hon får lof att ha litet roligt ibland också för att jioka hlifga misanttran undar