det är som det skall vara och ... jag är ... den första att gilla det. Den modiga flickan hann till slutet af sin förklaring, men det var icke utan ansträngningar, som tvingade henne att göra uppehåll mellan hvarje stafvelse. — Det är förträffligt, och ni ser mig förtjust, sade Faustina uppstigande, och ändtligen beredande sig att gå. Men jag tänker, att dessa vigtiga nyheter förtjena att med mera eftertanka besinnas. Jag drager mig tillbaka, min sköna. Jag lemnar er åt edra reflexioner. Jag önskar, att de göra er mera omtänksam om er egen fördel ... jag önskar det ... och jag hoppas det. Annette hörde icke mera på henne och urskiljde icke mera hennes ord. Med stirrande ögon, halföppen mun och sammanknäppta hinder, var hon i sanning tilliatetgjord. Faustina återvände baklänges till den vägg, genom hvilken hon kommit, och som vid hennes närmande började af sig sjelf gå in i sin urhålkning. Hon gjorde med fingret åt den unga flickan en på en gång sarkastisk och grym hotelse och mumlade på samma gång mellan tänderna, tigande troligen sitt offers nedslagenhet för vanmakt: — Du skall komma derhän. Derefter riktade hon ett sista genomborrande och giftigt ögonkast på brickan, och dragande sig fortfarande tillbaka steg hon öfver tröskeln till den magiska dörren, som rullade på sina hemlighetsfulla stöd, och återtog sin plats. Smäningom lät fången sig glida ned från sin stol på knö, med händerna fortfarande knäppta, under det stora