Då har ni också förstått. Han är oåterkalleligen förlorad för er, den otacksamme öfvergifver or. Annette hade blifvit blekare än ett lik, men hon skulle heldre hafva dödat sig än tillstå, hvad som föregick inom henne för denna förnedrade och elaka vare se. I förhoppning att befria sig från den tortyr hon var underkastad, och blifva qvitt sin fiende, svarade hon: — Ni bedrager er, min fru. Det är jag, som har bedt hr markis de Ruzolles aflägsna sig och afsta från att se mig. — Ah bah! utropade Faustina, ett ögonblick narrad af hennes säkra ton. — Jag ljuger aldrig, sade Annette kallt. — Något kärleksgnabb, då! Fången låtsade icke höra detta ord och fortsatte: — Slumpen har låtit mig lära känna markis de Ruzolles. — Det är alltid slumpens fel, mumlade hennes motstånderska ironiskt mellan tänderna. — Jag har aldrig varit nog dåraktig och nog lättsinnig att tänka att det kunde finnas mellan oss något annat än en ömsesidig aktning. — Präktig inbillning! ... sade Faustina försmädligt. — Ur de Ruzolles, fortsatte Annette, som icke aktade dessa försmädligheter, är herre öfver sin person och sitt hjerta. Han gifter sig med en ung flicka, som han tror värdig sig, jag känner honom tillräckligt för att vara säker på, att han i annat fall icke skulle mottaga henne,