bli öfvertygade att han gått ut att promenera, Sergeanten kommer likaledes in och letar efter posten. Mylorden vill rita af kocken, och sergeanten ber honom berätta hvad som händt honom sedan de skiljdes och sina planer för framtiden. Nu tycker icke publiken att det är roligt längre. Den vill ha mera strid. Sergeanten går fram och ropar åt en af herrarne på första bänken att om han inte tiger skall han kasta honom på dörren. Ett gril uppstår, sergeanten hoppar ned och tar åskådaren i kragen. De andra aktörerna och den anfallne herrns sällskap vilja skilja dem åt. Det hör inte till pjesen, ropar publiken. Sergeanten lugnar sig, går upp på scenen igen och fortsätter lika ogeneradt som om ingenting passerat. Mylorden sätter sig i ordning att afrita kocken, men med detsamma smäller ett skott, som tar af honom hatten, och samtidigt inrusa turkarne, kasta sig öfver mylorden och sergeanten, icke utan energiskt motstånd af den lörre, som sparkar och slår omkring sig och kastar turkar ötver ända som en skicklig jonglör bollar med kulor. Nu är publiken i sitt esse och belåtenheten allmän. Det till och med ropas da capo. De blitva emellertid båda fastbundna vid ett träd och turkarnes anförare tillsäger dem att falla på knä. Då de efter fortsatta uppmaningar stolt vägra slikt, spottar han dem i ansigtet och går, med löfte att komma tillbaka. Kocken som under hela handgemänget varit försvunnen kommer in igen och befriar de båda sångarne. Mylorden söker sitt paraply, men det har turkarne tagit tillika med fällstolen, hvarför han får gå utan. Sergeanten hittar en sabel på marken och tager den som god pris. Anföraren kommer tillbaka men blir nu ötverfallen af sergeanten, som ränner sin sabel i honom. Fransmän och turkar rusa in från sina resp. sidor, striden börjar, turkarne öfvermannas och nedhuggas. Kaptenen inkommer och tackar soldaterna för deras ådagalagda mod, konstituerar dem till segrare vid Constantine och ropar: Vive la gloirel Vive la francel hvari hela truppen instämmer, sekunderade af den tacksamma publiken, som är ytterst belåten med föreställningen. Som supplement till festen har Nadar i dag åter gått upp med sin ballong från Invalidplatsen. För att göra tillställningen popular hade priserna blifvit nedsatta. De förra 20-franesplatserna kostade i dag 1 frane och det måste man åtminstone medgifva var bra nog rabatteradt. Den näst efter Jätten största ballongen i Paris, Imperial, hade likaledes blifvit engagerad att följa med. Medan Jätten fylldes anställdes lustresor med den andra ballongen. Den fick gå upp några hundra alnar i luften och qvarhölls vid långa linor, som ditkommenderade Vincenner-jägare fingo gå på marken och hålla i. Ehuru platserna kostade 100 francs fanns det verkligen några stycken som betalade detta för en sådan luftresa. Som tidsfördrif under dessa experimenter hade de skickligaste exekutörer på jagthorn blitvit öfvertalade att underhålla publiken med sina ljufva toner. En täflingsstrid var anordnad och der indelade de sig nu i fem grupper och tutade på alldeles förfärligt med sina signaler, men applåderade blefvo de likafullt. Dessa jagthorn, som precis likna de gamla valdhornen på Bellmanska taflor, skrälla alldeles förfärligt, men äro just derför parisarnes förtjusning. Åfven hrr valdhornister fingo göra profresor i ballong, togo sina horn med sig upp i luften och blåste signaler så att kindbenen stodo ut på dem som på kyrkenglar. Kamraterna nere på backen svarade och så fortgick den gudomliga musiken från kl. 1 till half 7. Präktiga lungor måste de karlarne haft. Likaså uppsändes under tiden åtskilliga små ballonger med fallskärmar, fladdrande band och dylikt samt komiska i tason af kattor, hundar, jokejer, kineser o. s. v. som tycktes särdeles roa publiken. Ändtligen kl. half 6 blef Jättenfylld, men nu återstod det svåraste, att fästa honom vid korgen som är ett helt litet hus. I kransen der nätets snören löpa ihop fingo ett tjog jägare krypa upp hvarjemte en massa sandpåsar hängdes på som tyngder, derpå lät man den gå upp ett stycke för att föra den öfver korgen. Några starka vindpustar gaf ballongen ibland en fart så att tre å fyra man af dem som böllo i linorna fingo följa med upp i luften. Slutligen lyckades dock arbetet. Kl. !,7 steg Imperial upp och fem minuter senare Jätten, båda jemnt och vackert i det klaraste solsken och under applåder från flera tusen personer som samlat sig för att åskåda affärden, och som länge med blickarne följde den äfventyrliga färden, hvilken dock tycktes försiggå så lugnt och majestätiskt man