tid att sjunga: Upp genom luften, bort öfver hafven Hän öfver jorden i stormande färd och då blir det vi och icke endast vindarne som sväfva fria till himmelens fästen och komma med budskap igen derilrån. — I tillfälle at olyckshändelse fanns ätven en bergningsapparat som enligt modellen såg ut som ett par öfver hvarandra ställda sängar med en stor paraply öfver till fallskärm. Huruvida nu allt detta också håller streck i verkligheten få väl framtida försök i större skala utvisa. Säkert är att saken föreföll mig högst naturlig och verkställbar och jag skulle ej neka mig nöjet att i likhet med kejsar Napoleon komplimentera uppfinnaren om jag på ringaste vis kunde tjena honom dermed. Ett ställe som vi ej på länge besökt är Billancourt, oaktadt dess lockande program af olika djurutställningar hvarje fjortonde dag; men det är som jag säger, skådespelet på Marsfältet är så fängslande, omvexlande och Intressant, att man har svårt för att slita sig deritrån, och sedan är vägen så lång till Billancourt. Som välbeställd guide får jag väl emellertid lof att icke helt och hållet ingnorera denna afdelning. Låtom oss derföre begifva oss af. På långt håll, innan vi ännu kommit i land, höra vi tydligt hvika djur som vänta oss. Det ihållande skällandet i alla möjliga tonarter säger oss tillräckligt att der finnes hundar i mängd. De gamla båsen, som vid vårt förra besök innehades at oxar och kor, hafva nu fått en öfre etage och der står, hvar och en fästad med sin jernkedja, de olika racerna af menniskans trognaste följeslagare, som alldeles icke kan förlika sig med att på det sättet stå tjudrad, utan som gerna vill hafva en husbonde eller matmoder att följa om den icke får springa omkring och nosa efter sitt eget fria behag. De mest obelåtna kunna derför ej heller lägga band på sitt missnöje utan skälla ideligen, troligen i första rummet på de obarmhertige, som ställt dem dit och dernäst på dem som gå förbi och se deras nödställda belägenhet utan att räcka dem en hjelpsam hand och befria dem ur sina bojor. Och de måtte ha hållit ut länge på detta sätt, det höres på deras hesa och rossliga läten. Det är verkligen riktigt hjertslitande att se huru de fägna sig och hoppa och. hvifta på svansen när man närmar sig dem, huru de smeka och ställa sig in när man klappar dem, nu tro de så för visso att förlossningens timma är slagen, och sedan den talande blicken ur dessa kloka ögon som fästas på en när man går derifrån, huru på en gång bedjande och förebrående äro de icke! Grymma, hårda, kallsinniga menniska, säga de tydligt, hvarföre vill du icke befria oss då du kan . Nej det är just tvärtom, man kanvicke alltid hvad man vill. Trösta dig, du stackars hund, äfven vi ha våra osynliga kedjor att bära på och det hjelper icke att rycka i dem. Egendomligt är emellertid att sålunda se de olika racerna sammanställda, pudlar och doggar, gräfsvinsoch vindthundar, S:t Bernhardsoch Terra Nova-, pommerska, danska, king Charles och havanesiska. De sistnämnda äro för innerligen söta och jag bedyrar att de skulle bli damernas älsklingar om ni blott ville komma hit och se dem der de ligga på sina beqväma kuddar och sticka fram sina små nosar ur det yfviga silkesburret. De enda som se riktigt ilskna ut, äro Terra Nova-hundarne, hvilka skälla som verkliga bandhundar på hvar och en som vågar nalkas dem. Doggarne deremot med sin gemena uppsyn visa sig samt och synnerligen fromma och beskedliga. De hålla icke ens detta väsen som de öfriga, utan finna sig så filofiskt som möjligt i sitt öde, hvilket aktningsvärda exempel för öfrigt naturligtvis följes .f åtskilliga andra, som, gifvande vika för nödvändighetens hårda lag, lugnt sträcka ut sig på sitt halmboss. När någon vaktare kommer och befriar en hund för att föra ut honom att vädras och promeneras, då blir det förtviflade språng hos hans närmaste grannar, skall jag säga, och himmelshöga af glädje hos den betriade sjelf, som icke betänker att hans frihet endast kommer att vara några minuter för att snart åter etterträdas af fångenskapen. Den: mest långväga ifrån komna är en liten vindthund om två år, född i Canton. Men vi lemna väl våra fyrbenade vänner åt sitt öde innan vi bli för mycket nedskällda, för att medan vi äro här se oss omkring litet på ön huru sakerna gestaltat sig sedan sist. Hela Billancourt-spekulationen tyckes öfverhufvudtaget vara misslyckad. Under det de besökande vid Marsfältet räknas i tusenoch tiotusental finnas här knappast några hundra, och ändå ligger ön så leende och inbjudande till promenad, majsen växer manshög, humlan klänger upp i jemnhöjd med trädtopparne. För den som icke är road af att betrakta rofvor och potatis, klötver och lucern, finnes äpplen och päron, vindrufvor och smultron. Allt växer och frodas och skötes med: omsorg, men publiken vill icke komma. Alla