LHXPVOSIIIUDUHDUIVöI AROM I OM 100 (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) XXVI. Paris d. 10 Aug. Det galleri, som vi i dag hafva i ordningen att besöka af Frankrikes afdelning, är det för kläder och tyger. Att modernas hufvudstad dervidlag skulle komma att prestera förvånande saker, var hvad man egde rättighet att förmoda. Också har allt hvad artistisk smak och en liflig fantasi mäktat åstadkomma uppbjudits, för att specielt hvad dametoaletterna beträffar, framkalla något riktigt extravagant, och lyckats deri har man ock. Compagnie Lyonnaise och de stora Louvremagasinerna — de största i verlden, som de i alla sina annonser och puffar med den kända transyska blygsamheten benämna sig — hafva dervidlag intagit första rummet. Siden och sammet, tyll och gazer, blonder och spetsar, guld och blommor, allt har sått bidraga att framkalla tjusande effekter. Att söka beskrifva de resultater, som vunnits, djerfves jag ej, vare det nog sagdt, att de flesta af dessa exponerade toaletter inköpts at engelska modehandlare, troligen för att begagnas som modeller och skyltar. Efter de färdiggjorda toaletterna komma detaljerna i ännu rikare mångfald. Äfven här finnes utvecklad all upptänkbar prakt i förening med smak och elegans, omvexlande med bizarrerier. Der icke längre släta, randiga, rutiga eller prickiga tyger räcka till, finnas hundradetals andra med blommor, buketter och guirlander, fjädrar, broderier; men icke nog dermed, äfven hästar och hundar, foglar och lejon, araber och kineser, porträtter, fotografiskt trogna, af kejsare, kungar och andra framstående personligheter, vapen och flaggor, allt med ett ord finnes här inväfdt i silke och tråd. Man har vid valet ej att frukta annat än Vembarras de richesse. Afven för herrarnes kostymer är tillräckligt sörjdt i såväl civila och uniformer som livrer (vi få väl icke räkna dessa bland uniformerna?) samt allt hvad dertill hörer, vare sig sybehör och knappar eller kanfas, foder och stoppning. Till och med maskeradkostymer hafva fått komma med i räkningen. Till tullkomnande af toaletterna höra vidare hattoch skomakarne med deras fabrikationer och slutligen perukmakarne med sina hårkoaffyrer, hvarvid den röda färgen tyckes spela en vigtig roll, men der på samma gång gyllne lockar ej längre äro en poetisk siktion, utan hafva öfvergått till den ramaste verklighet, i det att rent af förgyllda chevelyrer presteras. Ska de vara årarbeten, så finnes här äfven åtskilligt i den vägen, som troligen icke ens våra Morakullor kunna göra efter, i det att utom de vanliga slingorna till armbard och ringar hela landskap finnas sammansatta af hår. Ett par blankpolerade rustningar finnas likaledes tillstädes, för att påminna om våra förtäders mindre beqväma beklädnader, men de stå endast som attributer vid ingången till vapensalongen, der man har tillfälle att beskåda de elegantaste och inventiösaste jagtgevär, pistoler och revolvers. Slutstenen i detta omvexlande galleri bildas af de franska nationalkostymerna, som, hvad mångfalden och det pittoreska i sjelfva drägterna beträffar, kunna fullt ut mäta sig med och i förra fallet till och med långt ötverträffar andra länder, men som hvad det artistiska utförandet af kropparne vidkommer intaga snart sagdt sista rummet och i det hänseendet lyckligt rivaliserar med japaneserna. Emellertid hafva både silfveroch bronsmedaljer tillfallit utställarne, som här icke ensamt är staten, utan äfven enskilda personer. I den franska maskinafdelningen är lif och omvexling. En hel arbetarekår i en mängd olika brancher har blifvit ditkommenderad och öfver allt tränga sig åskådarne i grupper kring dem för att betrakta deras arbeten. Mesta uppmärksamheten tyckes hattfabrikationen ådraga sig, men också kan man följa dess olika utvecklingsstudier, från det hårfina fjunet som medelst en blåsmaskin utblåses och fästes på en toppformig hastigt kringsvängande inrättning och sålunda bildar sjelfva filtstommen, samt sedan huru den kokas och pressas, manglas och valsas, pressas och fasoneras, innan den slutligen försedd med foder och svettrem kan vandra ut i verlden, som en välbeställd sommarhatt. I en skofabrik, der likaledes alla arbeten förrättas med dertill enkom inventerade maskiner, kan man också följa så väl tillskärningen af de olika delarne, som deras sammansättning med skrufvar, stift och tråd. För öfrigt finnas en mängd tabrikationer representerade. IIär tillverkas blommor och skäres elfenbensfigurer, här vikes brefkuverter och straxt bredvid viker en annan ihop hakar och hyskor. Der slipar en arbetare en rundsåg så att eldgnistorna ryka om honom liksom han ämnade visa sig i eibriljant fyrverkeri, medan hans grannar i stället slipa diamanter. På en maskinsåg utskäras i tre, fyra tums tjocka trädskifvor de finaste, tunnaste Arnamantar ARAh anAhaäaslanR Ilö4t AK 1 ————aqao— rm on me k—ö—www——rwww.Www.w-WäwWwwwwww.wrrr.wttwrr.rWr.-— FFF — — fr —6W —2 — — — —ä—ä—äEäW—S2 —2(Hh 2—. mm — — pe (— — — — — — — — m —— — — — — —