De franska gästerna i Danmark. I Tisdags morse kl. 9,50 anlände de franska gäster till Köpenhamn, som blifvit fördröjda under vägen. Deras emottagande var hjertligt, liksom under hela färden genom Danmark. Omkring en timme efter ankomsten anträddes dagens utflygt under de gynnsammaste auspicier, under en herrlig solklar himmel och i vackert väder. Samlingsplatsen vid detta första besök i de vackra nordseländska trakterna var Charlottenlund, der en landtlig frukost intogs kl. 12. Omkring kl. halt 2 bröt sällskapet upp derifrän och företog en färd längs Sundet, hvilken skall hafva mycket tilltalat de främmande. Till Klampenborg, der festmiddagen skulle gifvas, anlände man kl. 2,6. Banketten var anordnad i badhotellets stora sal. I dennas ena ända stodo byster at konung Christian IX och kejsar Napoleon III med en bakgrund, hvari sköldar med den franska örnen och de danska lejonen bildade de mest framstående punkterna. I den mot satta ändan funnos ätvenledes franska och danska vapen, omgifna af smakfulla flaggdekorationer, och på den ena sidoväggen syntes stora bilder af Oden, Thor och Heimdal, under det hängande guirlander i danska nationalfärgerna slingade sig längs takets bjelklag. Dagsljuset utestängdes genom täta persienner, och på altanen åt Sundet var en orkester placerad. Omkring kl. 6 kallade fanfarer deltagarne till måltiden. Geheimerådet Hall intog högsätet med hr Morin på sin högra sida, under det konferensrådet David förde hr Piectoni och geheimeråuet Brestrup hr Generay ull bordet. Orkestern och e studentqvartett höllo taffelmusiken vid makt. Den första skålen utbragtes på franska af geheimerädet Brestrup och gällde konung Christian IX. Sedan lifliga hurrarop besvarat denna skål, utbragte konserensrådet David äfven på franska skålen för kejsar Napoleon, Af alla de ord, sade han, som fransmännens kejsare uttalat, fanns det inga, som funnit större genklang hos alla ädla hjertan, än de orden: Cempirc cest la paix (kejsardömet är freden). Freden är civilisationens vagga, freden är nära förenad med mensk lighetens framåtskridande, i den blomstra alla goda idrotter. Det är ett herrligt mål, kejsaren härmed satt sig. Men liksom civilisationen bar sina vilkor, så har ä!ven sreden sina. Civilisationen går i fredens spår, men freden bygger under skölden (hör! hör!). Kejsaren har velat freden och menskligheten s framåtskridande, men han har framför allt velat råten, han har fordrat rättvisa lör de undertryckta. Derför skola vi ära och tacka fransmännens kejsare,