ningarne deraf kunna omöjligt uteblifva, och de hafva äfven visat sig, men alldeles icke i den riktning åsom man haft skäl förvänta. Då man i tidningarne nu sett på yrkas, att staten borde föranstalta om spanmålsupplag i Norrlandsstäderna, för att derigenom möta befarade missväxter, så glömmer man att genom dylika experimenter har staten förr ådragit sig ofantliga förluster, och hvad ändå värre är, att der sådana förfogan den vidtagits, ha de medfört större olägenheter, än dem som man velat athjelpa. Till förströelse ha vi haft två kappseglingar, den ena arrangerad för, den andra at härvarande segelsällskap. I den förra, för segelsällskapet sjelft, utsattes ÅAIma, som varit pristagare vid Svendborg, för missödet atv genom felaktig manövrering göra haveri på bogseringssartyget Färdig, å hvilket prisdomarne hade plats. Men anmärkas bör, au vid Svendborg fördes Alma af en gammal pröfvad sjöman, vid senare tillfället deremot af en annan person, som icke är sjöman. — Den andra kappseglingen, föranstaltad af segelsällskapet för Kospiggarne, beredde dem och allmänheten ett stort nöje. Emedan Rospiggsfartygen icke äro byggda för fiske, utan för frakter på hufvudstaden, får man ej begåra att de skola vara några skarpa seglare. En med Kospiggarnes skaplynne förtrolig prrson uppgjorde följande program för deras kappsegling: De täflande afsegla från sina hem i stark dimma. — Etter ankomsten till samlingsplatsen ökas den. — Under kappseg lingen spåras ötverhalningar. — Etter slutad kappsegling framtages änyo kuttingarne och anlitas af segervinnarne till frojdebetygelser, af de besegrade såsom tröstemedel. — Högtidlig prisutdelning. — Dimman tilltager. — Törsten likaså. — IIemfärden anträdes under ljudeliga hurrarop. — Tilläggning vid Skarpen, der pristagarne handgripligt ersara, att Vikingalynnet icke är utdödt i Roslagen. — Dagen efter diverse svullna näsor och blåa ögon. — Möte i höst vid tinget, der länsman uppträder i humanitetens och rättvisans tjenst. — Böter, ersättning för sveda och värk. — Besvär i hofrätten, utan påföljd-. Tiden för de stora och små ordenssällskapens lustresor är nu snart utlupen. Den har väl tagits i akt. Personer, som med den mest utpreglade liknöjdhet beskådat och ofta ganska strängt yttrat sig om Wasa-, Svärdsoch Nordstjerneordensdekoratiouerua såsom idel flärd, har jag sett bära Svea-, Neptunioch Vänskapsbrödernas lysande ordensdekorationer med den aldra största belåtenhet. Möjligen har ni observerat att flera ordenssällskaper här äro namnlösa, men igenkännas medelst vissa bokstätver, t. ex. Å. H. T., N. N., Xx. V. 4. o. s. v. Här finnes ett sällskap, som betecknar sig med: M. H. E. F. , hvilka fyra bokstäfver behörigen kompletterade betyda Minut-Handels-Expedit-Föreningen. Men sällskapet lärer ätven kallas Man Hugger En Femma — naturligtvis så benämndt af personer som icke tillhöra sällskapet. En af statens äldsta embetsmän, expeditionssekreteraren Netael, har nyligen allidit, öfver åttio år gammal. Under sin krattfullare ålderdom var han en utmärkt skicklig embetsman och derjemte en man med stor klassisk bildning. I sitt testamente har han förordnat att K. biblioteket skall ega att i hans både dyrbara och rika boksamling utvälja 1,000 volymer, och likaledes att vissa oljesargstaflor af betydligt värde skola tillfalla riksmuseum. Göran. Da franska rna i Danmark i