IIvarjehanda. En skallerorm i frihet. För några veckor sedan hade till Liverpool anländt sju amerikanska skallerormar — förstås mycket omsorgsfullt instängda i en bur, enär de öfriga passagerarne eljest blo.t medelmåttigt skulle tyckt om ett dylikt ressällskap. De bleivo köpta af en menageriegare W. Manders, som till en början lät förevisa dem i Northampton. AlIdenstund buren i hvilken ormarne befunno sig, icke tycktes vara tillräckligt stark, lät Manders konstruera en annan, mycket solid, i hvilken man inlörde de farliga reptilorna. Alla möjliga sorsigtighetsmatt viutogos för aw förekomma olyckshändelser. Manders anlände derefter med sitt menageri will Turnbridge Wells och reste sedan sjelf till London för att vara närvarande vid debarkeringen af tvenne giraffer som han inköpt. Medan han var i London emottog han ett telegram som uppmanade honom att genast begifva sig till Turubriuge Wells. Der sann han sitt menageri i ett förfärligt tillstånd. unändelsen var följande: Den person som hade i uppdrag atv vakta ormarne ha e latit uppvända eld för att värma vatten, som man brukar ställa upphalladt i bassiner under buren, nvarost reptilerna befinna sig, för att sålunda underhålla en varm och fuktig temperatur under dessa djur. Olyckligtvis hade en dörr till buren öppnat sig af en händelse medan vaktaren var sysselsatt med vattnet. Möjligt är också att vattnet som kokade alltför bäftigt hade föranledt mannen att springa bort till eldstaden utan att ordentligt stänga dörren. Då han kom tillbaka fann ban genast att en af de största ormarne undsluppit ur buren. Ett ögonblick senare sås han ormen som slingrade sig sramat, i det han hväste och höjde hufvudet på ett mycket hotande sätt. Vaktaren skyndade att tillstänga dörren till buren och underrätta de ofriga vaktarne, hvilka höllo på att rengöra burar och stallar. En panisk förskräckelse bemäktigade sig dem, utom den äldste, vid namn Frank Godefrey. Denne lyckaues förma ett par af de mest beslutsamme att stanna hos honom iör att forsoka åter fa jatt på reptileu. Beväpnade med spadar och hackor m. m. gingo vaktarne med Godefrey i spetsen rakt på ormen. Denne hade under deras förberedelser sörblifvit lugn, men då vaktarne, som i nopp om aw kunna fånga honom kastade en säck ötver honom, nalkades, begal sig djuret mot midten af salen, hväsande på ett alldeles förskräckligt sätt. Han tycktes ej bry sig vw menageriets öfriga djur, instangda i olika ajidelningar, men då han kom till ett spilt, i hvilket stod en bonassus (ett slags buffeloxe) så stor att han vägde omkring 12 skeppund, tvärstaanade ormen. Han hoppade derefter rakt pa bulfeln och bet honom i venstra näsborren, samt gled sedermera mellan stängerna, hvarmed spiltet var kringgallradt. Nu tog han sin kosa mot ett ställe hvarest en af mr Manders drängar lastade halm på ett lass. För detta lass var spänd en al Manders vackraste hästar. Ormen kastade sig på och bet sig fast i hästen. Denne börjaae stegra och skaka pa sig så häftigt att han kom ormen utt falla till marken, och innan den senare, förvirrad af det häftiga fallet, hunnit sansa sig blef han bokstafligen söndermald af det stampande djurets hofvar. Nagra minuter derefter såg man den vackra hästen darra och rysa; hans ögon trängde ut ur sina hålor och hans klagande gnäggningar voro plågsamma av höra Fäfsängt sökte djurläkaren i menageriöt att återställa honom. Efter en förfärlig dödskamp dog den stackads hästen. I samma ögonblick började bulfeln, som blifvit först biten, visa ett sådant ursinne att man mäste starkt barrikadera dörren till hans spilt. Några sekunder derefter hörde man ett tungt fall: detta ståtliga djur hade äfven, öfverväldigadt af giftets verkningar, fallit till marken och dött. — —————