Från Utlandet. Den nordslesvigska trågan och i samband lermed Preussens och Frankrikes ställning till varandra sysselsätta på det lifligaste hela len europeiska pressen. En mängd rykten hade på sista tiden kommit i omlopp, hvilka ula hade en krigisk tendens och framställde framtiden såsom full med hotande faror. Åtven Europas anseddaste tidningar började följa med den krigiska strömmen, tills det slutligen hette, att Frankrike mot kabinettet i Berlin öppnat ett nytt diplomatiskt fälttåg i anledning af saken, hvilket under den mot Preussen retade stämningen i Frankrike lätt kunde bli annat än blott diplomatiskt. En allmän osäkerhet i handel och näringar gick med dessa rykten hand i hand. Kapitalerna hopade sig i bankerna, discoatona föllo och fonderna sjönko förtvifladt. Med ett ord, allt tycktes antyda annalkandet af ett krig, isynnerhet som den annars i sina dementier så snabba Nordd. allg. Zeit. denna gång ansåg sig nödsakad erkanna tillvaron at en fransk note angående Nordslesvig, samtidigt ätergifvande ur en annan berlinertidning en uppsats, hvari fordrades, att Preussens regering borde en gång för alla beröfva Frankrike lusten att inblanda sig i de preussiska angelägenheterna ... ett indirekt, men dock ganska tydligt svar. Allt detta började slutligen bli genant för franska regeringen. Först kom statsministern Rouhers speciela organ ÅPatrie och törklarade att Frankrike och Preussen befunno sig i det bästa förhållande till hvarandra; att någon krigsfara på intet sätt hotade, kortligen att allt företedde den ljufligaste harmoni. Härpå trodde ingen, ty Rouher är liksom hans samtida Bismarck ökänd såsom en statsman, hvilken ljuger sig fram i verlden. Man slog fram att Rouher, under det den diplomatiska kampanjen om Luxemburg pågick som bäst, helt frankt förklarat inom lagstiftande kåren, att då ännu ingen depesch vexlats mellan Berlin och Paris om saken. Hvarför skulle han nu tros mera? Krigsryktena fortgingo alltså och blefvo alltmera besvärande, då franska regeringen