Parisiska Mattsidor) af Alfred de hröhat och Octave Fr. Öfvers. — Näåturligtvis har den hederlige Nicolas ingenting icke varit något hinder för mig. — Ingenting, det är för mycket sagdt. Oaktadt jag lyckats tämja honom, är han mig likväl till besvär. Men låt mig i min ordning göra dig några frågor. Hvad har du så ofta att göra i denna trakt? Hvad är meningen med denna upputsade smeddrägt som du anlagt? Baronen tvekade ett ögonblick. — I sjelfva verket sade han slutligen, har jag stor lust att säga dig, hur det är, ty du kan blifva mig mycket nyttig. — Till er tjenst, nådig herre, sade hon skrattande. Han förklarade henne således, att det var i huset bredvid en ung flicka, hvilken han gjorde sin kur, och öfver hvilken han ännu icke kunnat skryta med någon triumf, först, emedan hon var dygdig, sedan, emedan hon älskade en annan. Personer af Faustines klass tillåta aldrig att en qvinna ) Forts. fr. N:o 174.