parisiska Nattsidor) af Alfred de hrähat och Octave Fre. Öfvers. — Han har läst så mycket, den stackars gossen, sade fru Pigochard och klapade honom vänskapligt på axeln. Hvad baronen beträffar började han hysa hopp; utan tro på eviga passioner, anade han icke de djupa rötter, den första kärleken slår i ett jungfruligt hjerta sådant som Annettes. Det väsendtligaste i hans ögon var att vänja den unga flickan vid att ofta se honom och att öppenhjertligt samtala med honom. Som han talade med mycken lätthet, förstod att inblanda qvickheter i sin konversation och lärde den unga flickan en mängd saker, hvarom hon var okunnig, hörde Annette med uppmirksamhet på honom. Hans närvaro hade dessutom tördelen att befria henne från fru Pigochard som började att särdeles misshaga den unga flickan. Så länge den ovärdiga Anastasie hade predikat dygd, hade Annette bittert förebrått sig att nagelfara de till formen något sällsamma samtalen, men som i grunden har7) Forte, fr. N:o 173.