der alla omstandigheter otorsigtiga handlzngen, att inblanda sig i denna parlamentariska strid mellan statsministern och oppositionen, i det han, allt oaktadt, tackar Rouher officielt för hans tillgifvenhet och de tjenster, han gjort fäderneslandet, samt — belönar honom härför med Hederslegionen i briljanter. Man kan icke mera frankt kasta utmaningshandsken 1 synen på den allmänna meningen, dertill i en ömtålig sak som den mexicanska frågan, i hvilken kejsar Napoleons politik har den allmänna meningen i Frankrike på det afgjordaste emot sig. Det är sannolikt, att kejsaren velat med denna handling vända oviljan ifrån Rouher och draga till sig, såsom den ende ansvarige ledaren af Frankrikes öden. Några mena, att kejsaren inser nödvändigheten af att göra sig qvitt Rouher och derför velat hälla litet balsam i såret. Köln. Zeit. visar en synbar oro öfver den stridslystnad, som börjar yppa sig inom de lägre klasserna. Massorna vilja i blod åter aftvå den smälek, som Frankrike lidit i Mexico, och denna tanke, mer eller mindre underblåst af de mest framstående organerna inom pressen, företer verkliga faror, för den händelse att den äfven framgent skulle gripa omkring sig på samma sätt som hittills... Kanske ha de personer icke så alldeles orätt, hvilka ånyo tro på möjligheten af att publikens uppmärksamhet skall afledas genom någon kontinental fråga och då jag här kommer att orda om vissa, isynnerhet militära detaljer, vill jag på förhand anmärka, att jag endast meddelar saker, hvilka kunna och måste anses såsom fullkomligt pålitliga. Så har man t. ex. säker underrättelse om, att sedan kort tid tillbaka franska regeringen ånyo gör stora hästuppköp i Ungern, att nyligen 1,200 mulåsnor, hvilka ytterligare följts af 300 andra, skickats till Algier, för att der vänjas vid fältoch lägertjenst. Den österrikiska gesandten i Paris har till kejsar Napoleon öfverlemnat från sin herre en skrifvelse, i hvilken Frans Josefs ankomst bebådas till d. 28 d:s. Dagens samtalsämne i Paris är — ett slagsmål, som egt rum på tidn. Journal de Paris byråer mellan nämnde tidnings hufvudredaktör, hr J. J. Weiss och undervisningsministern Duruyis aåda söner. Dessa två, den ene understatssekreterare i utrikesministeriet, den andre generalsekreterare vid departementet Lots profektur, hade begifvit sig upp till denna redaktion, för att ställa hr Weiss till räkenskap för en artikel emot dem. Sedan de vetat aflägsna de närvarande anföllo de Weiss, som försvarade sig, så att ett formligt slagsmål egde rum, tills de andra redaktörerna hunno till och skiljde dem åt. En amerikansk eskader om fem fartyg väntas i dessa dagar till Cherbourg. Amerikanske ångaren Frolic har redan anländt dit. Man har i dessa dagar, då kejsar Maximilian fallit på afrättsplatser, i Paris sålt eröfraren af Mexico Fernando Cortez värja — samma hedersvärja, som Carl V gaf i present till Cortez efter slaget vid Otumba. Cortez bar densamma ännu den dag då han, oaktadt sin onåd, ville tränga fram till Carl V och gaf detta stolta svar till kejsaren, som frågade: Hvem är denne man? — Det är en man som gifvit er flera provinser, än edra fäder efterlemnat städer åt er! I Paris har man äfven sålt tvenne märkliga qvitton, undertecknade: Bramante, Michel Angelo, Raphael. Angelos qvitto gäller å 1,200 scudi såsom betalning för påfven Julius II:s grafmonument; Raphaels gäller å — 100 scudi för en tafla och har denna lydelse: Io Raffaclo dUrbino ho ricurti seudi ciento doro ut supria. Franska militärtidningar meddela en rapport från marskalk Niel, som upplyser om, att hemkomsten af officerare från Mexico ökat antalet af icke sysselsatt befäl och lagt hinder i vägen för befordran inom infanteriet. Till afhjelpande af denna olägenhet föreslår krigsministern, att vid hvarje infanteriregemente de båda kompanier skola återupprättas, som indrogos 1865. Kejsaren har lemnat sitt bifall till detta förslag. Infanteriet blir härigenom tillökadt med öfver 200 kompanier. I Wien har sturt uppseende väckts af en depesch, som preussiske gesandten vid österrikiska hofvet, baron Werther, skall hafva meddelat grefve Bismarck i anledning af kröningsfesten i Pesth. I densamma, daterad d. 18 Juni, berättas, att det varit baron Werthers väsentliga mål under vistandet i Pesth att undersöka folkets stämning i Ungern, och att det icke kan förnekas, att den för ögonblicket är gynsamt stämd för det habsburgska huset; emellertid förefaller det honom rimligt att denna välvilja lätt kan slå om och att det dualistiska systemets ytterligare utveckling skall i hvarje fall medföra ett försvagande af det tyska Österrike. , De underrättelser, säger Werther, som jag emottagit angående stämningen i Ungern, hafva öfvertygat mig om, att inom alla samhällslbrataar Sdar mvekon sumnat; för aanh tank