är, jag spörjor eder, den uppriktighet, som skall eda meddelandena mellan en regering och en stor orsamling? (afbrott) Välan, om så är, har jag rätt tt säga, att det är ej allenast bristen på kontroll, om vållat olyckan, utan äfven bristen på sanning bullersamma atbrott). Presidenten: Jag uppmanar Eder ännu en gång utt uttrycka Eder parlamentariskt. Jules Favre: Jag kan ej återgifva mina tankar annorlunda (buller). Jag hyser den öfvertygeljen, att kammaren blifvit förd bakom ljuset, och jag har rätt att säga det. Jag skulle nu vilja säga någzra ord om de sista händelserna. Ar 1864 besteg Maximilian tronen och beseglade sitt djerfva företag med sitt blod. Nu i dag är han för oss ett heligt offer. Men redan 1865 ansåg franska regeringen hans ställning vara förlorad. Om det icke vore så sent, skulle jag för Eder framlägga dokumenterna, för att visa, att, i trots af hånet, statskassan var tom och att kejsar Maximilian hvarken kunde betala sin arme eller sin förvaltning. Ja, i September 1865 var ställningen alldeles förtviflad. Om jag kan, m. h., ha den äran att i morgon infinna mig här och om mina krafter det tillåta, skall jag framlägga för Eder aktstycken, hvilka bevisa, att hr utrikesministern från September månad 1865 ansåg kejsaren af Mexico förlorad och förklarade, att den mexicanska saken måste uppgifvas på grund af Förenta Staternas hållning. Hvad jag förebrår regeringen, är, att hon oaktadt denna öflvertygelse ännu år 1866 fortsatte kampen, att hon ej vidtog några af försigtigheten pabjudna åtgärder och att hon förhindrade kejsar Maximilian från att lemna Mexico (lifliga förnekanden). M. h.! Vi stämde alla öfverens i den känsla, som framkallades af de blodscener, hvilkas skådeplats Mexico varit (buller). När menniskorna under partihatets rus ömsesidigt döda hvarandra, måste de alla fördömas i samma humanitets namn. Min berömda kollega, hr Thiers, sade nyss, att det tyckes finnas en föreyn, en förskräcklig vedergällningslag, enl. hvilken den försvinner i blod, som blod utgjutit (nytt afbrott). Midtunder dessa katastrofer bör man bevara sin klokhet och kallblodighet. Bådadera förlorades fullständigt af franska regeringen, då hon i ett officielt blad (Moniteur med underrättelsen om Maximilians afrättning) lät höra yttranden, hvilka kunna finna ett sorgligt genljud på andra sidan atlantiska oceanen. Om hon i namn af en, jag vet ej hvilken, för alltid utdömd princip anropar den gudomliga rätten, som skyddar tronerna och belägger dem med vanära, som störta dem, så svarar jag, att det öde, som träffar ett Frankrikes barn, hvilket der i mörkret på främmande jord, för att uppfylla sin pligt, är mera värdig: sympati, än den furste, som dör, i det ban försvarar sin krona (sorl och rop: till orduingen!) Presidenten: Hr Jules Favres ord strida mot kammarens och landets känslor. Jules Favre: Erkehertig Maximilian hade i förtroende till Frankrikes löften och under skydd af dess arme begifvit sig till Mexico. Frankrike hade bort skydda Maximilians lif mot händelserna. Hans blod kommer öfver vårt land. (Oväsen. Rop: Till ordningen!) Presidenten. De sista orden kunna kanske komma öfver er. Jules Favre. Ingen kan till mig föra ett sådant språk. Jag har den äran att tillhöra den minoritet, som staisministern nyligen behandlat med godtycklig stränghet. Denna minoritet har, då den var vid makten, afskaffat den politiska schavotten, och vi ha städse protesterat till förmån för menniskolifvets okränkbarhet, hvilket Gud skapat. Statsministern Rouher tillkännagaf, att han skulle följande dagen besvara båda talen. Men han ville genast protestera mot hr Jules Favres sista ord. Hr Favre har sagt, att Maximilians blod faller Frankrike till last! Jules Favre: Nej, men regeringen. Rouher: Jules Favre gör Frankrikes regering ansvarig för en mordgerning. Jag protesterar deremot. Kejsar Maximilian föll offer för ett förräderi. Han öfverlemuades åt sin triumserande fiende. Man kunde tro, att hatet och lidelsen stillats; man har nedsatt en hemlig domstol mot den förrådde kejsaren. Kejsar Napoleon har uppmanat kejsar Maximilian, icke att stanna qvar i Mexico, utan att vända tillbaka med våra trupper! Vi ha gjort allt, för att återföra kejsar Maximilian med de franska trupperna. Ingen har erfarit större smärta än vi. Jag kan ej tåla, att man säger, att regeringen åter upprättat den politiska schavotten. Pelletan: Hon ville göra det. Rouher: Man förgäter, att det är edra föregångare, som voterat lagen ang. dödsstraffets afskaffande. Erinren eder attentatet vid stora Operan! (Orsini?) Jag kallar det:a ej något politiskt brott. Man hade rätt att använda det våld, som motsvarade förbrytelsen (bifall från majoriteten). Pelletan ville taga till ordet. Kammaren förhindrade honom derifrån, och diskussionen uppsköts till följande dag.