Fran Utlandet. Londonerbladet Morning Post af d. 14 Juni innehåller en privatkorrespondens. hvilken, stödd på bref från Queretaro af d. 3 Juni, meddelar en utförlig berättelse om kejsar Maximilians dom. Enl. densamma slutade processen i Queretaro d. 3 Juni, fastän afrättningen uppsköts i ytterligare två veckor. Sjelfva krigsrättsförhandlingen var en ren komedi: Den fördes inom tillslutna dörrar, inga vittnen tillkallades och de i krigsrätten sittande officerare tillstå sjelfva, att samtliga de anklasades dom var på förhand afgjord. Forhören började d. 29 Maj. Under processen och fyra dagar före densamma voro kejsaren och hans generaler inspärrade i särskilda celler och sågo hvarandra blott i domsalen. Vid första förhöret vägrade presidenten att fästa afseende vid den protest, som kejsaren uttalade mot domstolens kompetens, och en skritvelse trån kejsaren till Juarez, i Hvilken han erbjöd sig att afstå från alla anspråk på tronen, att förmå Mexico och Vera Cruz att gifva sig och att sätta sin ära i pant på, att han skulle göra allt, hvad i hans förmåga stod att återgitva landet fred, om man medgaf honom och hans officerare fritt attåg, hade törblitvit utan svar. Mot de inför krigsrätt ställda hade uppg8jorts en lista med öfver 50 anklagelsepunkter. Den presiderande domaren tillsporde hvardera i tur, börjande med kejsaren, om har erkände sig skyldig till den första anklagelsen å listan eller icke, och så hela raden igenom. Om svaret uttöll jakande, togs det till protokoll, om nekande, kunde hvilken medlem af krigsrätten som helst uppträda såsom vittne mot den anklagade. Sålunda fungerade dessa samtidigt såsom vittnen, bisittare och domare. När förhören d. 3 Juni voro slut, rådsjorde krigsrätten i några timmar, hvarpå den atgaf den förklaring, att samtliga fångarne befunnits saker till alla mot dem uppställda anklagelsepunkter. Derefter fördes de tillbaka till salen, singo del af domen och tillspordes, huruvida de hade några invänningar att göra mot dess fullbordande. Med stor värdighet och fasthet förnyade nu kejsaren sin protest mot rättens kompetens och öfveremnade en atskrift deraf till presidenten, för att tillställas Juarez. De andra officerarne afhörde med föraktfull tystnad sin dom. Då en eller arnan bittert beklagade sig öfver domstolens försarande, tillsades han att förhålla sig lugn. Juarez hade fått stark påtryckning att behandla fången mildt. Dame depatationer bådo honom under tårar om nåd, men han visade dem onådigt tillbaka, och till en af dessa leputationer ropade han barskt: Då våra sfficerare mördades af österrikarne, båden j val då för dem? IIvarför skulle edra tårar nu bestämma mig: Man trodde emellertid, att nan i hemlighet underhandlade om en lösningssumma, ty hans girighet skall vara omätigt, och om han kunnat åter sälja kejsaren, som han köpt af Lopez för 10,000 p. sterl., för tiodubbelt denna summa, skulle han varit len siste, som kunnat motstå en sådan frenelse. Men kejsaren ville ej veta af någon lylik transaktion, om icke äfven hans officerares lif kunde bergas, och härpå kunde Jua rez ej gå in, utan att nödgas befara ett uppror bland sitt eget folk. Den krigsrätt, som dömt kejsaren, bestod af okända, obscura officerare, af hvilka några endast ha öfverstes rang. Den mest bekante