Råttegangsoch Polissaker. PFoliskammaren. Det händer understundom att stora äkten skapsdramer få sin lösning i poliskammaren, och så har älven Du skett, ehuru pa ett mera ovanligt sätt — sålunda att hustrun blifvit insatt i cellfängelset för öfvervåld mot sin man, Det var likväl en familj ur sambällets drägg, som har uppträdde. En illa känd mauspeison vid namn Johannes Jonsson Sköldberg hade nemligen begärt stämning å sin hustru och sin stjutson derforo att de vid flerfaldiga tillfällen slagit honom, så att t. o. m. blodvite uppstått, utkastat honom ur hemmet 0o. 8. v. Hustru Skoldberg, som syntes ha alla de dåliga egenskaper, hvilka utgöra ett arf från Eva, i hög grad utbildade, framräckte till besvarande af anklagelsen en skrift, under yttrande: Detia är för mig; gossen der — pekande på sonen — tar jag mig ej af. Skriften var lörmodligen uppsatt af någon bränvinsadvokat och inneholl: -Att aa hon alltid med tålamod sökt förmå mannen till uppfyllande af sina äktenskapliga pligter, men deruti ej lyckats, så borde hav med lagens näpst dillhandahallas till sina skyl digheter som make och fader. Hennes son åter anförde till sitt försvar, att hav. blott brukat gå emellan då stjuffadren kom hem full och ville sia sin hustru. Polismästaren frågade hustru Sköldberg om bon blifvit straffad för stöld. — Nej, började hon med otrolig munvsighet och genomträngande röst; jag vill ej gå i min mans yrke. Jug har tegat sorut, ty jag ville icke röra vid honom, men nu skall det bli annat af. Nu fordrar jag att alla de gamla papperen framtagas i rådhusrätten Der står det om tre stölder som han begått, men som han icke blifvit straffad för. Der står det om potatispråmen, du, som du stal, du, der står om kläderna, som du stal, du, och mycket mera. — Men icke skall du på detta sätt ange din man! — Jag för bevis jag; sedan blir det min sak att besvara det. — På hvad sätt har han slagit dig då? — Med hugg och slag. Han bor inhyses hos mig. Jag vill bli af med honom. Han har ej bidragit med en skilling ull hyran. — Men jag ville ju betala den med 2 rär i sender, vågade munnen, som stod alldeles stum inför detta ordsvall, invända. — Bevisa det, min gosse. En poliskonstapel, som blifvit tillkallad för at hälla styr på sällskapet, berättade att han en afton sett Sköldberg, som blifvit at hustrun och stjussonen utkastad ur sin bostad och dessutom blifvit slager så att han var mycket blodig. Hustru Sköldberg va då öfverlastad, skrek, svor och kunde ej på någo! sätt bållas i styr. —Huru mycket har konstapeln fått för det vitt nesmålet? började genast hustru Sköldberg. Det säger jag för hela den välsittande rätt, att man mins veckopengar har konstapeln fått för det vitinesmålet. — Men hvad ger dig anlednin. att ange konstapeln för avt ha tagit mutor? Det bör du akta dit för. — Jo, alldenstund ev okänd person kan tala så illa om mig så måste han ha tagit mutor. Ett vittne, arbetskarlen Amundsson, intygad: att Skoldberg ingalunda vore i oq ald besittning n husbondvåldet inom sitt hus. Hans hustru vore e förskräcklig hexa, som jomt drack sig full, skrek och trätte. En afton blef Sköldberg i bara skjortan umkastad och dervid så illa skadad att blodet rann a honom. — Ja, jag har ännu ärr qvar i pannan, armärkte Sköldberg. — Huru många ärr har jag då? Skola vi räkni 7 skrek hustru Sköldberg. Han har slagit mig i ti år, han har trampat in mitt bröst, han har gjo allting. Hustru Olena Amundsson trodde, att hustru Sköldberg bär egentliga skulden till oenigheten. Hon su