ir Hedlund bekräftades föröfrigt en iakttaselse, som jag före riksdagens början, och relan innan han blef vald, tog mig friheten utala, den nemligen att publicister, så länge de itöfva detta kall, sällan om någonsin äro rätt ämpliga såsom representanter. Jag tror icke itt detta iakttagande skall jäfvas. Huru stora förhoppningar gjorde man sig ;j — och jag icke minst — vid riksdagens början på rektor Siljeström? Ändtligen skall 1å denne mångsidigt bildade man blifva verksam i stor skala; han är både en lärd och en praktisk man, och just sådana behöfs, ju flera desto bättre, i riksdagen — sade man. Men det dröjde dock icke länge förr än han kom i en skef ställning inom andra kammaren, allenast genom sitt nervösa lynne. Att han på undervisningsväsendets stora område är en auktoritet, bestrider ingen, men han fordrade att på detta område vara den allena vetande, och då hans förslag icke obetingadt antogos, då andra män äfven med anseende inom samma fack dristade göra anmärkningar mot hans förslag, så angreps han plötsligt af en Ålynne-syra som sedan spridde sig till hela hans riksdagsmannaverksamhet, och han visade sig alltmera tillhöra den grupp af liberala, som aldrig tål motsägelser. Hans radikalism kom alltmera på afvägar, han blet vresig och han gjorde anlopp utan att ha annat mål för ögonen än att gifva luft åt sitt personliga missnöje. Anseende sig icke nog hörsammad inom det ena lägret — det som hyllade frihandelssystemet — gick han plötsligt öfver till det motsatta, der han naturligtvis mottogs med öppna armar. Det smärtade hans vänner djupt, då de erforo att han icke heller i den nya samhällsställning som de hade beredt honom, förmådde beherrska sitt retliga lynne, och det förvånade alla som trodde sig just i honom skola finna en typ för karaktersfasthet och upphöjda tänkesätt, när han betanns hafva låtit förmå sig icke blott att till elektorer för val till fullmäktige i banken och riksgäldskontoret rösta på en hop obskura personer, som inom kammaren ej åtnjöto något anseende, utan äfven använde sin stora dialektiska färdighet i protektionismens tjenst — han som likvisst före riksdagen inför sina valmän och i anledning af frih. Knut Bondes bekanta program till samma valmän, på det bestämdaste förklarade sig hylla frihandelssysstemet. Men till dylika afhopp trån en förut högtidligt utstakad stråt har hr S. äfven tillförne gjort sig skyldig. Grundorsaken till sådana inkonseqvenser måste sökas i ett nycktullt lynne, i ett öfverdrifvet anspråk på inflytande, hvilket, då det icke tillfredsställes, rubbar hans inre jemnvigt och tvingar honom in på områden der han genast går vilse. På annat sätt kan man ej fatta, att han vid behandlingen af jordbruksutskottets betänkande uppgjorde de aldra besattaste kalkyler, hvilka också icke ens af protektionisterna kunde accepteras. Skulle någon anse detta omdöme allt för strängt, så vill jag endast erinra derom att hr S. i sitt anförande d. 6 Maj angående jordbrukets finansiella ställning bland annat uträknade, att genom jernvägsarbetena hafva jordbrukarne fått vidkännas en ökad arbetskostnad under tio år at icke mindre än femtio millioner rdr, under det att han som en obetydlighet betraktade de fördelar som både jordbrukaren och arbetaren vunnit genom. jernvägarne. — Under det att hr S. med mycken skärpa klandrade statens slöseri vid beviljandet af högre löner för ringa eller intet arbete, tvekar han icke att tortfarande uppbära en ganska betydlig statspension, som tilldelades honom för sjuklighet — obotlig då den beviljades, men redan botad när han blef riksdagsman, hvarförinnan han med mycken kraft fungerade såsom kommunaloch landstingsman och tillika såsom egare af en betydlig landtegendom. Medgifvas måste att den radikalism som hr S. sålunda hyllar åtminstone icke är efterföljausvärd. Ingalunda med mindre anspråk än de begge förutnämnda inträdde hr Key i andra kammaren, men framför dem visade han sig I Han kan föra er med sirg-.