Forenta Staternas konsul i hufvudstaden Mexico, till ministerresident i Mexico efter mi Campbell. Vi afhälla oss i dag från vidare kommentarier; men kunna ej underlåta att anmärka, det gesandten Campbells direkta vågran att lyda en honom meddelad ordre och Sewards det oaktadt upprepade befallning om afresa förelalla underliga, isynnerhet som båda hade sig bekant, att at en amerikansk gesandts närvaro hos Juarez berodde bevarandet af Maximilians lit. Ingen kan undgå att finna hr Sewards uppträdande för den olycklige kejsaren lamt, fastän han kände, att han måste handla med kraft och snabbhet, om han skulle lyckas i det, hvad man än må säga, ädla uppdraget att rädda en medmenniskas lit. För Amerikas, för republikens skull önska vi, att en rentvagning kunde ske. Korrespondenten sjelt är alltför väl känd som sanningsenlig, för att hans uppgifter skola kunna betviflas. Tidningen Messager franco-americain i Newyork innehåller ett par skrifvelser från ett ögonvittne till Queretaros fall och Maximilians tillsångatagande. Desamma äro af stort intresse, hvarfor vi anse oss här böra meddela dem: Queretaro d. 20 Maj 1867. Det väsentligaste försvaret af staden Queretaro består i det stora klostret ÅCruz (Korset), beläget söder om staden, i förstäderna och på vägen till hufvudstaden Mexico. Detta kloster, en återstod af det spanska väldets glans, är bygdt af sten; en del af dess ringmur är dessutom skyddad genom jordförskansningar. Klostret betäcker med sina sidobyggnader och allt mer än fyra hektarers terräng och bildar ett citadell, som endast kan angripas af belägringsartilleri. Sådan var, ännu för fem dagar sedan, Maximilians förnämsta position, hvilken under någon tid utgjort hans högqvarter. Alldeles midtemot på bergen Corretas, stod juaristiske generalen Escobedo, och hans förtrupp böll den dal besatt, som skiljer Cruz från Corretas. Under natten till d. 14 Maj hölls krigsråd i staden. Den kejserliga armen hade uttömt alla sina förråder; den skulle snart vara reducerad till det yttersta. Maximilian ville derfore göra ett kraftigt utfall ocb Öppna sig en väg midtigenom de fientliga lederna. KL 11 voro trupperna under vapen och artilleriet var uppstäldt; allt var färdigt till angrepp. Men Maximilian måste i sista ögonblicket och på grund af generalernas långsamhet kontramandera utfallet. I detta ögonblick var redan armåen såld. Fästet Cruz skulle en timme senare besättas af de liberala trupperna, Visserligen visste man, att det i de kejserligas leder funnos många, som ville lemna staden; men hvem skulle väl misstänkt öfversten för kejsarinnans regemente, vaktaren af Queretaros nyckel, kommendanten å fästet Cruz, Mig. Lopez! Det var denne man, som, aftonen till d. 14:de, afsände till Escobedo en skrifvelse, hvari han erbjöd sig förråda sina vapenkamrater för 3,000 uns guld. Escobedo tog emot anbudet. Vid midnatt lemnade juaristernas förtrupp i skygd af mörkret sitt läger och stannade utan buller framför klostret. Ösverste Lopez befallte sitt folk att nedlägga vapnen och öppnade portarne för fienden. Ifrån denna stund var Maximilian, som lugnt låg och sof i en annan del af klostret, — ty han hyste förtroende till Lopez, — var han, sade jag, oåterkalleligt förlorad. Vid morgonens första gryning var Maximilian på fötter och fick nästan genast veta, att någonting utomordentligt timat. Han väckte sin adjutant, prinsen af Salms-Salms, och styrde kosan mot klostrets yttre riogmur; men han hade knappt tagit några steg, förrän han omgafs af en afdelning soldater, under anförande af öfversten Rincon Gallardo. Lopez åtföljde denna afdelniog; han utpekade tillochmed kejsaren för hans fiender, ropande: Se, der är han! gripen honom! Ösverste Gallardo, en tapper soldat som ej tyckte om Lopez förräderi, gick fram till Maximilian och sade till honom: Ni är en enskild person och ej någon soldat; vi ha ingenting att säga hvarandra. Ga! Med dessa ord stötte ban Max utur klostret. Fem minuter derefter mötte jag Maximilian, som ännu icke tycktes hafva kommit sig från sin häpnad. Han skyndade till fots, så fort han kunde, mot Cerro di Campana i andra ändan af staden. De kejserl. officerare och soldater, som ännu icke tillfångatagits, skyndade i förvirring till samma punkt, förföljda af det fientliga kavalleriet. Ända dittills hade endast några gevärsskott af lossats. General Corona, alltid snabb i sina rörelser, hade låtit största delen af den juaristiska armeen inströmma i klostret först och derefter i staden. Han hade sålunda bemäktigat sig alla de kejserliga positionerna, hvilkas försvarare bortkastade sina vapen, ropande: Viva libertad! Men general Miramon var ej sinnad att så lätt gifva sig. Han hopsamlade en del af kejsarinnans regemente, hvilket han mötte i calle de las Capuchinas, den största gatan i staden, och bjöd der de angripande spetsen. Ett af de första gevärsskotten träffade Miramon i ansigtet, ofvan venstra ögat, och beröfvade honom sålunda genast synen. Innan han åter kommit till sans, hade alla hans soldater gifvit sig och han sjelf var fånge i ett närbeläget hus. Under tiden hade Maximilian uppnått Cerro de la Campana, en befästad kulle som beherrskar norra delen af staden; han hade förenat sig med generalerna Mejia, Castille och Avellano, med prinsen af Salms-Salms och flera andra af hans officerare; men det blef snart tydligt, att allt motstånd var omöjligt. Fyra bataljoner infanteri och hela det liberala kavalleriet omringade Cerro. Den hvita flaggan hissades då och Maximilian med hela sin stab gaf sig åt general Corona. Man tillät fångarne behålla sina hästar, vapen och personliga effekter, och några timmar derefter förde man dem till klostret Cruz. Det andra brefvet, som är dateradt d. 25 Maj, säger: Från klostret Cruz fördes Maximilian med sina officerare till klostret Santa-Teresia, der föga beqväma rum emottogo dem. Under två, tre dygn måste de sofva på bara golfvet; deras föda var äfven otilleB10 Frn af Salms-Salms antamet Aanh hannac 6