luSLSLAUHUiaäd 940 NINI uUtträalar 8SJCIIVA utSKOLLLt, att de neppeligen skola vara tillräckliga, hvilket äfven bekräftas af värt ena gårdagstelegram. I ett tillägg till finanslagen för 1868 finnes en öfversigt af omkostnaderna för den mexicanska expeditionen under åren 1861—67 och det är denna, som gifvit anledning till en särdeles liflig debatt i lagstiftande församlingen uti plena d. 21 och 22 d:s, under hvilken äfven Morin höll sitt förut meddelade tal. Utgifterna under de nämnda 6 åren uppgå till: för krigsministeriet 232 mill, för marinministeriet 117 mill., för sinansmin. 14 mill., inalles 363 mill. fres. Af de mexicanska finanserna återbetaltes en summa at c:a 62 mill.; det verkliga deficit uppgår således till öfver 301 mill. Denna betydliga penningförlust för de franska finanserna jemte det allmänna missnöjet öfver hela den mexicanska expeditionens sorgliga och föga hederliga utgång har genast i första plenum (d. 21 d:s) gifvit oppositionen tillfälle till flera hättiga angrepp mot regeringens politik, hvarunder både presidenten Schneider och statsministern Rouher innehade en temligen svår position. Saken är den, atten stor del af den franska finansverlden är starkt intresserad uti den mexicanska frågan, och att man hyser misstanke om, att de verkliga utgifterna varit vida större än 301 mill. på 6 år, eller c:a 50 mill. årligen. Deputeraden Berryer, som tog till ordet, efter det Jules Simon, Thiers och Garnier Pages kriticerat regeringspolitiken i allmänhet, ställde tvenne finansiela och en politisk fråga till regeringen rörande den mexicanska frågan. De båda finansiela frågorna angingo en summa af 54 mill., som inbetalts till skattkammaren i mexicanska rentes, och de franska kreditorernas framtida ställning till den mexicanska statsskulden. Med afseende på den politiska sidan af saken anmärkte Berryer, att han ej ville beröra grunderna till oenigheten mellan franska regeringen och kejsar Maximilian, men att han önskade, det regeringen skulle meddela kammaren alla aktstycken, som kunde lemna upplysning om dess direkta förbindelse med de franska agenterna i Mexico, och särskildt de instruktioner, som på sin tid gåfvos de utomordentliga gesandterna Saillard och general Castelnau, af hvilka isynnerhet den sistnämnde spelat en så framstående roll under slutkrisen i det mexicanska dramat. Statsministern Rouher gaf först en del upplysningar om den finansiela sidan af saken, hvilka blefvo med tillfredsställelse mottagna af majoriteten; i hänsyn till de diplomatiska aktstyckena anmärkte han: ÄÅr 1866 offentliggjorde vi de aktstycken, som berörde vårt förhållande till Förenta Staterna med särskilt afseende på Mexico. Man begär nu nya upplysningar. Då hr Berryer ställer frågan till regeringen ang. Saillards och Castelnaus mission, äro vi redo att svara. IH vad de diplomatiska aktstyckena angår, skulle det under de allvarliga törhållanden Mexico nu genomgår, icke vara ändamålsenligt att öfverlemna dem åt offentligheten. Kort sagdt, regeringen är redo att ingå på en diskussion om alla punkter, för så vidt icke högre intressen kunna derigenom bli satta på spel; hon vägrar deremot att meddela dokumenter, hvilkas offentliggörande under närvarande förhållanden icke skulle vara af stort intresse, utau medföra svårigheter, för hvilka regeringen ej vill åtaga sig något ansvar. Under plenum d. 22, omedelbart efter Morins tal, upptog oppositionsledamoten GlaisBizoin ånyo den -ödesdigra? mexicanska frågan, i det han utropade: I mina ögon har denna expedition varit en försynens skickelse, tör att uppenbara oss faran af den personliga regering, åt hvilken ett stort lands lycka och framtid äro anförtrodda. I trots af presidentens upprepade invänningar och majoritetens. protester, upprepade Glais-Bizoin, att dylika ersarenhetsrön varit nödvändiga, för att väcka landet och bringa det till eftertanke. Om detta icke skett redan 1863, skulle Frankrike kanske nu ha en arm om 80,000 man i Mexico och icke allenast vara i krig med Nord: amerika, utan med hela verlden. — I sinansielt hänseende angrep tal. de af Frankrike utredda utgifterna för den österrikiskt-belgiska främlingslegionen, men motgicks af general Allard. — Efter en ytterligare häftig debatt slöt kammaren plenum med att godkänna och bevilja de uppförda utgiltsposterna. Det är nn, säga parisertidningarne, fullkomligt säkert, att kejsar Maximilian kommer ifrån den mexicanska saken med landsförvisning. Man gläder sig vid franska hofvet öfver att icke det moraliska ansvaret för Maximilians död skall öka äfven annat ansvar. I Paris berättas, att konungen och drottningen af Danmark ditväntas i slutet af Juli. Prins Napoleon har utnämnts till president för myntkonferensen. Denna skall hasva beslutat upphätva guldfoten. I hofkretsarne berättas, att då, flera dadar oftamnardattantatat mat Avaran halan