forskningar Paradiset är beläget. I Paradiset lefves, nu som förr, glada dar, och Grönvall hade frågat Rothling om han ej skulle dansa med de flickor som befunno sig derstäces. Men Paradiset synes under tidernas lopp ha förlorat ett af sina förnämsta behag, det nemligen att af respektive stamgäster icke fordrades några penningar. Detta hade icke heller Rothling för tillfället, hvilket han äfven uppgaf såsom orsak hvarför han icke kunde trada dansen. Ar det intet annat som fattask, menade Grönvall, så kan det lätt bli hjelpt, och dermed drog han högsint ur fickan, en 2-rdr af silfver, som han lemnade till Rothling. Sedan dansade jag naturligtvis yttrade Rotbling då han i poliskammaren förtäljde dessa tilldragelser. De besökte derefter gemensamt Rothlings i Masthuggsbergen boende syster, och det var denna som sedermera, då hon, efter det att Rothling fått veta att misstankarne för stölden hvilade på honom, råkade denne, berättade hvad Grönvall var för en karl. Han hade nemligen tagit in på ett logis, der Rothlin.s syster haft nagon anställning. Derstådes uppgaf han sig för att vara språklärare och ha den angenäma utsigten att få äfva 75,000 rdr. Icke förthy hade han snart begisvit sig från besagde ställe, hvarvid hr arftagaren icke aktade för rof ati taga med sig några klådespersedlar. Då Grönvall sedermera, efter det dessa omständigheter blifvit bekanta, bler antastad för stölden, måste han medgilva att han i Wonersborg blifvit straffad för första resan stöld. Han nekade dock för att ha begått den stöld, hvarom nu var fråga, ett nekande som han i går i poliskammaren vidhöll. Han tillade, att ban knappt nog tredde det någon stöld blifvit begången, enär makarne Andersson lefde i oenighet och det lätt kunde hända, att uppgiften om att penningar förkommit af ett eller annat skäl vore diktad. Enligt anhållan af åklagaren uppsköts målet på åtta dagar, och skulle under tiden Grönvall, hvilken befunnits vara en lös person, i celltängelset förvaras. Pramkarlen C. Jonsson stod i går tilltalad för att från styrmannen Johannes Jansson på Jakobina stulit en — hund. Så som anklagelsen var formulerad hade Jonsson lockat med sig och bundit hunden, men sedermera, då han fann att polisen blifvit satt i rörelse för att återförskaffa den förlorade Phylax, hvilken varit en trogen väktare som icke tillatir någon att nalkas Jakobina, utan att göra allarm, hade han funnit sig föranlåten att sjelf äterlemna hunden. — Jonsson åter försäkrade att hunden blott af en tillfällighet kommit att medfölja honom i pråmen hvilken af en stark vestlig vind förts ifrån Jakobina, bredvid hvilken aen legat, och att J. alltjemt hatt för afsigt att äterlemna hunden till dess rätte egare. Hvad som såg litet misstänkt ut var dock att J., innan han gjorde detta företagit en färd med både pråm och hund till Kungelf. J. som sade sig ha funnit att hunden var dyrbar, lörklarade att han haft någon liten spekulation på att få ersättning då han återlemnade, densamme. En person som uppgaf sig heta Johannes Iwarsson blef för några dagar sedan antastad efter att ha varit inne i ett kök hos rättaren P. Pettersson i Gamlestaden och der tillegnat sig en paletot, värd 10 rdr, några riksdaler i penningar och en fläskskinka. Omedelbarligen efter det han begått stölden märktes denna ; han blef eftersatt samt gripen innan han hunnit med att afyttra något af det stulna. Vid polisförhöret i går upplystes det, att han förut på morgonen varit inne i en stuga bland Gamlestadsbergen, i hvilken en hustru med sina barn bodde. Han hade der kört hustru och barn ur sängen och hotat dem med knif för att tvinga dem att taga fram mat och kaffe samt — tvål och vatten. En person som fått underrättelse om ofversittarene beteende hade dock gått emot honom och dervid fråntagit honom tvenne knifvar. Vid förhöret i går i poliskammaren medgaf han att han var straffad för andra resan stöld och att han i Maj månad kommit frår Malmö fästning. Sin sista dom hade han erhållit i Kongsbacka. H BUnglingzen Carl Alfred Börjesson stod i går i poliskammaren under tilltal för att från en hustru som sitter och säljer bröd på torget ha stulit en korg, i hvilken låg en portmonnä med inneliggande 40 rdr. Alfred Börjesson, som förut varit tilltalad för stöld, hade efter vanan hos de unga tjufämnen, hvarpå det här finnes så riklig tillgång, gått omkring för att finna något ros. Han observerade då att bemälde hustru, elter att ha gilvit en kund tillbaka penningar ur portmonnäen, lade denna ned i en handkorg som stod vid hennes sida, ocb då hon derefter vände sig om, knep han i en handvänning både korg och portmonnä samt var i nästa ögonblick försvunnen. Hon anmälde saken för en poliskonstapel. Med tillhjelp af en annan yngling, i hvars sällskap Börjesson efter stöldens begående varit och för hvilken han visat att han hade mycket penningar, lyckades man att få reda på den unge förbrytaren, hvilken då innehade 28 rdr af det stulna. For det öfriga hade han köpt ett par strumpor och ett kalsskinn. — Gossen som bidragit till hans upptäckande erhöll belöning ur poliskassan. Målet remitterades till rådhusrätten och Börjesson aterförpassades till cellfängälset. I huset n:r 23 vid Spanmålsgatan hålles af en person vid namn Carl Leonard Jakobsson ett herberge för sjömän och arbetsfolk, hvilket af en bland gästerna jelsva med stort skäl, såsom det vill synas, benämndes röfvarkula, Der har under omkr. en månads tid bott en sjöman vid namn Axel Fredrik Andersson Ekbom, hvilken haft till yrke att begå stölder på fartyg. Honom dervid behjelplige i större eller mindre grad hafva varit arbetskarlarne Johan Börjesson, Johan Johansson och Aug. Isaksson samt sjömannen Aug. Carlsson. Så hade i slutet af Maj månad Ekbom jemte Johan Johansson från vid Sågen liggande norska briggen Löberen, kapt. Anfindsen, stulit en grönmålad julle, hvilken de sedermera sålde till en färjkarl för 10 rdr. Färjkarlen köpte dock först båten sedan deras värd gått i borgen för att den var ärligt bekommen. Vidare stulo de å briggen Tre Söstre, kapt. Bockelie, en jernkittol, 2 thskedar 2 thbr. — Lu