( 1 14 U AT CUBE OMM, äll Mannens 111— gifvande är en skriande orättvisa, samt att han bort straffas säsom forrädare mot siti land och sor medvetande om mordet på president Lincoln. Hvilka som hafva rätt, är svårt om ej omöjligt att utreda. Ett af de följande fallen måste vara skälet till hans frigifvande: antingen finnes icke vittnen tillräckligt för att kunna öfverberisa Davis, eller ock innehafva dessa vittnen en så hög ställning att man icke vågar inblanda dem i saken; det senare skälet tros allmänt vara det rätta. Emellertid är mr Davis nu fri, och om han vill lemna sina borgesmän i sticket eller ock sjelf utbetala borgessumman (hvartill han har god råd), så kan han resa hvart han behagar och iake bry sig om inställelsen intör domstolen i höst. Innan han frigass fördes han inför domstolen i Richmond, samma stad hvarest han en tid hade sitt säte såsom president. Vid sitt utträde från domstolen helsades han med hurrarop hela vägen till sin bostad. Dagen derpå afreste Davis med sin familj hit till Newyork och logerade några dagar på ett alt stadens största hoteller. Det fanns en ofantlig mängd personer som önskade uppvakta och trycka expresidentens händer4, men endast få fingo den äran. En af stadens största teatrar gjorde en god affär på expresidentens härvaro, emedan en mycket läst tidning uppgaf att Davis på aftonen ämnade bevista representationen å densamma; följden blef att alla biljetter utsåldes, men någon Jefferson Davis fingo de nyfikne icke se. Härifrån begaf sig mr Davis, åtföljd af sin samilj, med ångbåt till Canada, hvarest han lärer köpt ett stort och vackert landtgods, som skall blifva hans bostad under sommaren. Ångkorvetten Gefle afgick härifrån, såsom bestämdt var, d. 15 d:s utan att någon tillställning gjordes af härvarande svenskar för dess officerare, hvilke: var mycket i fråga då korvetten först anlände hit. Besynnerligt, och man kan gerna såga stötande var, att ehuru korvetten låg härstädes under trenne söndagar, ingen af dess befäl eller manskap besökte härvarande svensk lutherska kyrka, och detta oaktadt chefen, vid svenska konsulns besök ombord, på derom framställd förfrågan lofvade att så många bade af officerarne och manskapet som kunde permitteras på en gång, skulle påföljande Sondag sä bevista gudstjensten derstädes. Af denna orsak begaf sig en af de vid kyrkan tjenstgörande presterna om Söndagsmorgon till korvetten för att möta och visa de permitterade vägen till kyrkan, men erhöll då det besked att ingen af besättningen fick komma i land Åemedan man fruktade att de skulle rymma; om än denna fruktan kunde hafva skäl för sig, hvad manskapet beträffar, så måtte det väl dock icke ha varit fallet med officerarne? Invandringen har under Maj månad varit ovanligt stor, första hälften af månaden anlände i medeltal 1,250 emigranter dagligen, en dag öfver 3,000, bland dessa hafva en stor mängd varit svenskar. Hafva de penningar med sig så att de kunna köpa sig en bit jord och odla den, så kunna de väl få sin utkomst, annars blir det mycket svårt för många al dem, ty här är fortfarande särdeles svårt om arbete. En stor del emigranter hafva ock en mängd öfverspända ideer när de anlända hit, och vill någon af välvilja gifva dem goda råd, så äro de nog eförständiga att icke fraga derefter. Här bosatte svenskar veta nästan sagdt ingenting värre, än när någon emigrant kommer och uppsöker honom, vare sig ban medför bref eller belsningar från bekanta i såderneslandet, ty det medför alltid besvär och tidsspillan, hvilka tvenne saker alls icke äro omtyckta bär. Jag vet af erfarenhet buru glädjande det var hemma i Sverige, att genom någon person få helsning från någon bekant som var i Amerika: sedan man en gång kommit hit, är förhallandet icke så med helsningar från Sverige, ty man fruktar vanligen att i öfverbringaren af desamma få ett s. k. påhåäng, och detta slår tyvärr ganska ofta in. Då personer hitresa från Sverige böra de vara försigtiga med att icke låta de hemmavarande adressera deras bref under den adress som de händelsevis veta att en härvarande landsman har, ty ingen må inbilla sig att någon här mottager ett obetaldt bref till någon okänd person. Dessa bref blifva qvarliggande på posten i 30 dagar, och om de icke inom denna tid hemtas från postkontoret, afsändas de till generalpostkontoret i Washington, der de brytas och uppbrännas. Jag har velat påpeka detta till emigranternas bästa, emedan det flera gånger händt, att landsmän, som jag aldrig förr sett eller hört talas om, kommit till mig och frågat efter bref, emedan de vid afresan bedt personer tillskrifva dem under samma edress som jag har. Följden har naturligtvis blifvit den, att deras bref icke blifvit mottagna emedan personerna ej varit kända. Emigranterna göra bäst uti att låta de hemmavarande adressera deras bref till emigrantkompaniet härstädes, med hvars fartyg de hitresa Mycket oklokt göra de invandrare hvilka, då de anlända hit, icke genast antaga de platser eller arbeten, som tilläfventyrs blifva dem erbjudna. Jag träffade i förra veckan några svenskar, som kort förut anländt, och frågade dem hvad de ämnade företaga sig, alldenstund de icke kunde något handtverk eller förstodo landets språk. En af dem svarade då, att de skulle se tiden an något, innan de antogo platser eller sökte sådana. Jag sade dem att de troligtvis skulle få vänta mycket länge innan någon erbjöd dem någon sysselsätining, men erhöll då till svar, att en af dem redan erhållit ett anbud som kusk, mot en lön af 18 dollars i månaden och allting fritt, men att han nog skulle skaffa sig en bättre plats med minst 30 dollars i månaden, ty tör mindre behöfde man ej arbeta i Amerika. Jag ville i få ord göra dem uppmärksamma på deras stora misstag om förhållandena här i landet, men det var förgäfves, de 4hade nog hemma i Sverige fått riktigt reda på hur bra allting är här. Stackars menniskor! de få nog, såsom här brukar sägas, ågå igenom ekluten innan det blir folk af dem-; så har fallet varit med de slesta af härvarande landsmän. Hemmavarande böra således icke förtänka här boende landsmän om de icke rätt gerna mottaga nykomlingar, adresserade till dem med introduktionseller rekommendationsbres, ty här har hvar och en nog att göra för sig sjelf och tiden medgifver icke att följa den nykomne till alla de ställen, der det enligt hans åsigt skall finnas arbete att få. Den som reser hit bör helt och hållet lita på sig sjelf och sig egen förmåga att slå sig igenom och aldrig bygga sina förhoppningar på härvarande landsmäns rekommendationer. Processen mot John Surratt tog sin början i förgär uti Washington. Domstolen hade icke kunnat få alla de vittnen, som åstundades, samlade till den dagen, hvarföre förhandlingarne uppskötos till den 10 Juni. Surrat syntes dyster och nedstämd, hans helsa lärer under senaste tiden blifvit betydligt försvagad af fängelseluften. Han blef isynnerhet mycket nedslagen när domstolen uppskjöt för— YÅT — — — — — Å 2za— Z oo