honom i hemligheterna om sin nevös familj och förmögenhet. Må våra dagars sprätthökar, som göra sig till en pligt att förakta qvinnorna, (hvilket icke hindrar dem att vara lekdockor åt den första bästa kokett, som kommer i deras väg), skratta om de vilja åt den unge studenten. Han hade i detta ögonblick blott en åtrå, den att omfamna barnet, som den unga qvinnan höll. Så mycket mera lugnad nu då hon kände sitt vilde öfver Frådöric förde fru de Saint-Valiez omärkligt samtalet på Mihldorf sjelf. Allt hvad markis de Ruzolles sagt om studenten hade uppviekt hennes intresse och nyfikenhet. Nu dessutom och kanske henne ovetande ingaf en ny känsla henne en önskan att lära känna detaljerna af detta lif af arbete och kamp. Utan att hvarken hon eller Erederie gjorde sig räkning för det ovanliga i dessa slags förtroliga meddelanden mellan tvenne personer, som sågo hvarandra för första gången, lockades studenten omärkligt att redogöra för huru han använde sina dagar. Tänkande på det sysslolösa lif, som fördes af de flesta män, som hon kände, blef baronessan förvånad och nästan förskräckt öfver det oupphörliga arbete som upptog Fråderies lif. — Huru kan ni uthärda en sådan tillvaro? sade hon slutligen. Har ni då aldrig några förströelser? — Jag har hvarken den tid eller de penningar, som fordras dertill, svarade han. Om jag någon gång går på teatern är det derför att ... Han stannade tvärt ech blef helt röd.