oberoende eller välständ i Amerika, och sedan göra en beräkning öfver huru många som komma till samma mål här hemma, af alla dem som sträfva derefter. Jag vet ej om denna jemförelse skulle utfalla vill Amerikas fördel eller ej, men den borde göras innan man åtager sig ansvuret att hindra utvandringen. Säkert är att deras antal, hvilka ångra att de ej förr begagnat sig af emigrantbolagens tjenster, är mycket stort, till följd af våra naturliga näringar: svåra betryck. Hvad G.-P. säger om hvilka äfventyrare som heldst kan nog låta mycket bra, men detta stråfvande efter statens kontrol öfver aftal emellan enskilde grun. dar sig på gamla, fördomsfulla åsigter om statens upp gilt hvilka för länge sedan äro utdömda. Att direkte söka hindra utvandringen är för öfrig fullkomligt konseqvent af den s. k. liberala presser och G. P. har följt samma slentrian som länge gjor sig gällande i den svenska statsekonomien (hvilker står i strid med all annan ekonomi) och som bestå deruti att söka hämma följdernas utbrott men låt: orsakerna bestå. Skulle ej pressen kunna uträtta mycket emot ut vandringarne om den blott ville? Icke genom att upp mana till våld mot fattiga menniskor som söka sir utkomst i andra länder sedan de ej mer kunna er hålla den här i landet, utan genom att borttaga an ledningarna till utvandringarne. Det vore i sanning bäst att först beröfva menniskor sin utkomst i lande och sedan hindra dem att lemna detsamma. Bland de många missförhållande, som drifva våi allmoge utrikes, finnes till exempel vårt finanssystem hvilket under fribandelns täckelse gömmer följand brister, för hvilka pressen gerna blundar, nemliger att införa skråmessigheten i den öomtåligaste handte ring som sinnes, kreditrörelsen; att i banklagstiftnin gen lemna de stora kapitalerna privilegier framför d små, flera förenade persoper privilegier framför der enskilde, de af styrelsen gynnade personerna previ legier framför de icke gynnade; att under statens kon troll låta landet öfversvämmas af ett underhaltigt pap persmynt, som hindrar all sund vexelrörelse och hvar beqväma tillverkning konkurrerar med och krossar al annan produktion, med undantag kanske af någr. starkt skyddade industrier; att belasta landet med er oerhörd statsskuld. Vid samma tid som statsekono mien till fyllest bevisat att allmänna utländska lår äro erbarmliga misstag, hvilka aldrig kunna vara er stat till ett öres nytta, men alltid måste beröfva lan det ett mångdubbelt större kapitalbelopp genom till fällig uppsjö på mynt och dermed förenade räntefluk tuationer; att belasta folket med de dyra räntorna fö dessa skadliga lån; att tillämpa frihandelns obestrid ligt sanna teori på så vis, att tullen på onödiga varo som konsumeras af de rikare borttages men lägge på den arbetande klassens nödvändighetsartiklar, hvar igenom produktionen försvåras och fördyras, allt åt gärder hvaraf en enda vore nog för att ruinera et rikare land än Sverige. Vill pressen att folket ej skall utvandra måst den öfvervaka dess intresse och kunde endast en na tionel, resonerad ekonomi införas i statslörvaltninge! så skulle utvandringarne upphöra och hrr agente skulle kanske finna det fördelaktigare att skaffa folk hit För emigranterna vore den af G.-P. föreslagn: kontrolen nyttig om den kunde blifva effektiv (hvil ket jag betviflar) men jag anser att den som nu hin drar utvandringen ådrager sig ett ansvar, som bord vara svårt att bära. Blifvande emigrant.