Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 17 Juni. Man skall vara optimistisk med besked, för att tåligt kunna uthärda en sådan väderlek som den vi nu hafva! I den gamla goda tiden voro alltid ekarne på Djurgården grönklädda den första Juni, men ännu stå de kolsvarta; björklöfvet har icke ens fullständigt kommit ut. Till d. 15 Juni hade körsbärsträden alltid förr blommat ut och de ölriga fruktträden stodo i sin fägring — intet deraf har ännu inträffat, och syrenernas vackra blommor utgöra ännu en lönande införselartikel med de tyska ångbåtarne. Stockholmsboarne på sommarnöjen visa sig nästan i vinterdrägt och elda flitigt i rummen, om kakelugnar finnas der. Så snart hufvudstadens skarpskyttar tåga ut till vapenlek, så draga äfven de regn. Endast de kungliga teatrarne göra goda affärer. Representationerna gifvas för goda hus; de finska ångfartygen ha hittört skaror af resande, de äro teatrarnes bästa kunder. På den Dramatiska teatern gafs häromdagen Björnstjerne Björnsons Mellan Drabbningarne. Detta skådespel, ett af författarens första dramatiska arbeten, gjorde lycka, och välförtjent lycka. Till erkänsla för de många fulla hus som Den sköna Uelenar beredt teaterkassan beviljades fru Strandberg en extra recett och Martha gafs, med recett-tagerskan i titelrollen. Fullt hus, inropningar, och loford till och med af konstberidarne; hvad ville den lilla pigga frun mer begära? Det stora stjerntallet i början af denna månad företer den egenheten, att då förr efter hvarje sådant officielt meddelades att konungen utsatt den — (någon viss dag) för de utnämnda riddarnes i hufvudstaden dubbning, så har icke något sådant meddelande nu skett och dubbningsceremonien har uteblifvit och torde ätven nu kunna anses alldeles afskaffad. Till de sist utnämnda riddarne ha dekorationerna i bret aflemnats. Enklare kan det ej gerna gå till. Ingen som kände vexlingskassören i riksbanken Falk hade ens kunnat inrymma den aflägsnaste tanke, att han skulle göra sig skyldig till tillgrepp. Han var allmänt känd som redbar och human. Enskilda banken här, som drabbades af tillgreppet, har begärt ersättning för sin förlust; men bankens fullmäktige hafva lemnat ett vägrande svar. Bankdirektionen är besluten att instämma riksbanken till Svea hofrätt, som omedelbart skall upptaga ersättningsfrågan till prötofng. Utgången anses af många tvifvelaktig för Enskilda Banken, emedan riksbanken anses icke stå i någon ansvarsskyldighet för sådana medel som af dess vexlingskassörer mottagits till vexling framdeles. All vexling skall ske genast och den som förtror kassörerna medel utan motsvarande valuta, får skylla sig sjelf — resonera fullmäktige. Den stora allmänheten likaså. Men en sak är obestridlig. Om det hade händt att en vexlingskassör t. ex. i Stockholms Enskilda Bank hade af någon mottagit medel till vexling, men den förre, alldeles så