Vi vilja förklara oss närmare. Innan Bismarck afreste till Paris, hade han, såsom vi förut nämnt, en konferens med de sydtyska staternas utrikesministrar om återupprättandet af den tyska tullföreningen, hvilken endast provisoriskt upprätthållits sedan kriget förlidet år, och berlinertidningarne påstå, att vigtiga resultater kunna väntas häraf. Preussens plan är neml., att de sydtyska staterna skola, om tullföreningen kommer att fortfarande bestå, vara representerade i parlamentet och i förbundsrådet for tullfrågornas skull, och härigenom skall ett afgörande steg hafva tagits att bringa de sydtyska staterna i samma förhållande till Preussen som Sachsen. Tullfrågan och politiska frågor kunna ofta vara blandade med hvarandra, och då de sydtyska deputerade väl ha säte i det nordtyska parlamentet, skall öfvergången till en fullständig införlifning i hvarje fall vara så förberedd, att man kan lägga sista handen vid verket, så fort förhållandena äro gynnsamma. Wirtemberg och Baden gingo genast in på Preussens förslag, och Darmstadts samtycke kom efter några dagars betänkande. Endast Baiern återstår, och de franska tidningarne säga, att Beust med framgång arbetar på att förmå hofvet f Mänchen att ställa sig i spetsen för bildandet af en sydtysk tullförening, hvars förhållande till det nordtyska förbundet då skulle ordnas genom ett fördrag. Berlinertidningarne deremot påstå, att Baiern måste gifva tappt, emedan det är alldeles isoleradt; ty Wirtemberg och Baden äro tast beslutna, att under alla omständigheter qvarstanna i tullföreningen på anförda vilkor, och Baierns materiella intressen skulle då lida så mycket genom afsöndringen, att det icke skulle ha något val. Tysklands enhet under Preussen skulle således snart vara en fait accompli, åt hvilken Ryssland för närvarande klappar i händerna, ty det kan derigenom i förening med Preussen plundra Österrike. A e———————A— -NVt— AAAAX!2X! 22us tn sv