ling för alltid utmärka mig, fastän jag icke fnskar storhet. Längre bort tillägger han: Jag är alltför storsinnad att bli ansedd som en brottsling. Jag vet ej, om icke mittland alltför mycket vanartats, för att kanna förstå och beundra min hjeltemodiga handling. På ett annat ställe läses ock: Jag förföljes som en hund genom skogar och moras. Jag kan ej komma öfver till andra stranden; kanoniererna bevaka flodernas lopp; jag måste vända om; jag lider af regnet, kolden, törsten, hungern; allt vänder sig emot mig, och hvarför? derför att jag utfört hvad som gjorde Brutus och Wilhelm Tells ära. Booths sebersjuka inbillning lät honom se en tyrann i den hederlige Abraham Lincoln, och han säger äfven på ett ställe i sin Diary: Min handling var renare, ädlare, än Brutus och Wilhelm Tells. Den förre hoppades att komma till makten, den senare hade en särskild obillighet att hämnas. Men jag hyste icke någon personlig ovilja, jag ville blott befria mitt land, som suckade under hans tyranni. offentliggörandet nu af dessa Bootbs anteckningar lemna bästa nyckeln till en tolkning af mysteren äfven i en Berezowskis själ, der han nu afvaktar sin dom. Äfven han ville vara en Brutus. Times uttalar i en artikel med anledning häraf följande antydan, hvilken dock har en väl mystisk färg: Det moderna revolutionära partiet på kontinenten misstänkes för att, om icke utbreda, dock tolerera doktriner i afseende på denna punkt, hvilka skulle, om de bragtes till uttörande, återföra Europa till samma anarkiska tillstånd som Mexico. Det skulle ej kunna finnas något lägligare ögonblick än det närvarande, för att alla som hafva något inflytande i deras råd, skulle kunna eftertryckligt förkasta sådana salser. Mordattentatet har ej åstadkommit någon lucka i det långa festprogrammet i Paris. Den fest, som i Lördags gafs af staden Paris i Hotel de Ville, måste varit någonting oerhördt i våra dagar, för att döma af de storartade törberedelserna dertill, utförda af hundradetals artister och arbetare. Marmoreller honnörsgården med dess ståtliga trappa var liksom tapetserad med en spalier af guld, slingerväxter, sällsynta träd och blommor. Det hela företedde en verkligt fölik anblick med ljusenas glans, de glindrande fontänerna och kaskaderna, boskeerna och blomsterguirlanderna, den ofantliga kandelabern i midteln af gården, hvilken låg helt och hållet betäckt med röd sammet, beströdd med guldstjernor. Salongerna företedde ej mindre lyx. Ötverallt fontäner, vattensprång, glänsande vattenperlor. Myriader blommor öfverallt, hvarthän man såg. Trenne orkestrar voro placerade i fest-, i marskalkoch i tronsalen. Andra orkestrar, grupper af sångare, spridda inom andra delar af byggnaden, utgjöto der harmoniens vågor. Om Fröningshögtidligheterna i Pesth skrifves derifrån d. 8 d:s på middagen: Kröningståget är i detta ögonblick slutadt. Kejsarinnan och kronprinsen, båda klädda i ungerska nationaldrägter, blefvo på slottsterrassen helsade med entusiasm. Ett obeskrifligt jubel hördes, då konungen under kanonernas dån och klockringning slog på Konungahögen de bekanta fyra symboliska svärdshuggen. Tåget var i högsta grad lysande, praktfullt, nästan bländande. Det tyckes hafva kommit till en fientlig sammanstötning mellan Turkiet och Grekland. Turkiska fregatter ha neml. beskjutit den grekiske ångaren Arkadien, som flyktade in till Cerigo, der han blokeras. Den grekiska fregatten Hellas har afgått, för att gifva Arkadien undsättning. Stormakternas gesandter ha dit afsändt krigsskepp. Opinion Nationale meddelar från Newyork af d. 7 d:s följande telegram, som synes vederlägga ryktet om, att Maximilian redan skulle blifvit skjuten: Underrättelserna från Mexico gifva vid handen, att de liberala lemnat Queretaro och tagit vägen till hufvudstaden Mexico, medförande Maximilian som krigsfånge. — Få se, om detta bekräftar sig. ———————————— Telegrammer. BERLIN d. 1? lani par (oaran och da