IN.O LUM ——— Bref från Amerika, (Korrespondens till Göteborgs-Posten). i New-York d. 11 Maj. D. 1 Maj är den årliga och allmännaste flyttningsdagen här i Newyork. Under det man i det gamla Sverige nästan alltid gläder sig åt denna dag, motses densamma här med ängslan och ledsnad af del. personer, som då, vare sig af egen, eller deras hyresvärds vilja, skola med sitt pick och pack begilva sig till en annan bostad. Flyttningslagen här är så dan, att före kl. 12 på dagen d. 1 Maj har man icke rättighet att flytta in i sin nya bostad, men å nämnda klockslag skall man också ovilkorligen hafva lemnat den äldre bostaden till efterträdarens fulla disosition. ö Flyttningedagen var den ruskigaste och regnigaste dag vi haft här i år, och de flyttande voro högeligen att beklaga, ty först fingo de naturligtvis genom det svåra vädret många saker alldeles förstörda och sedan betala orimliga transportkostnader. Det finnes ej här, eller begagnas åtminstone icke, några bårar, utan alla saker köras; för ett vanligt kärrlass med en häst betaltes från 5 till 8 dollars, för en s. k. möbelvagn på sjedrar med en häst 10 a 12 dollars och för en vagn med tvenne hästar för från 15 till 25 dollars. Det uppgifves, att c:a 10,000 familjer härstädes flyttade den dagen, en uppgift, som sannerligen icke är öfverdrifven, utan snarare bör synas ringa, då man tager i betraktande att Newyorks folkmängd uppgår till nära 800, OOO menniskor. Samma dag nedslog åskan i en skola här i staden, hvarest voro församlade omkr. 200 gossar. Alla fönsterrutorna splittrades, men hvarken lärare eller lärjungar skadades, dock var det omöjligt för lärarne att efter katastrofen få young America till ordning igen, utan rusade dessa ut genom fönster och dörrar, hvilket tumult naturligtvis väckte allmän förskräckelse i hela grannskapet; alltsammans aflopp dock utan någon olyckshändelse. Arbetareoroligheter förekomma dagligen i flera städer i Vestern; här i Newyork är det dock tyst med dem. I Chicago tilldrog sig för några dagar sedan att en trupp af c:a 500 arbetare tågade till de verkstäder, der det arbetades mera än 8 timmar om dagen; de tvungo de arbetande att sluta arbetet och följa med sig. På detta sätt marscherade de från den ena verkstaden till den andra. Då slutligen polisen kom emellan, uppstod förfärliga slagsmål och skott vexlades å ömse sidor; de vildaste slagskämparne blefvo dock slutligen öfvermannade och arresterade. I flera andra städer hafva äfven allvarsamma oroligheter förekommit, i det att arbetarne blott vilja arbeta 8 timmar i stället för 10, och likväl — under det de som hafva arbete tycka 10 timmars tid vara för mycket, finnas många tusen, som snart sagdt skulle vilja arbeta dygnet om för att slippa vara hungriga och husvilla. I Cincinatti, en stad i Vestern, hängdes för ett par veckor sedan trenne unga män, den ene 18, den andre 22 och den tredje 24 år gammal, öfverbevisade om att hafva tillsammans mördat och rånat en person, som en afton åkte från staden till sitt hem på landet. Dessa tre ynglingar voro intill sista dödsminuten de fräckaste och mest hårdnackade som på långa tider blifvit afrättado i Förenta Staterna. Den ene af dem hade dagen innan han sknlle afrättas hängt ett papper på dörren till sin cell, på hvilket han skrifvit: att ingen borde göra sig besvär att besöka eller vilja tala med honom, som icke medförde cigarrer och tobak som presenter. Under hånande och trotsiga åtbörder bestego de schavotten och då snarorna skulle läggas om deras halsar, sade den yngste af dem: håll hufvudet upprätt gossar, och låt oss visa att vi dö som män. Den andre svarade: det kan du vara öfvertygad om, John, att vi skola göra. Den tredje sade halft skrattande: jag skulle önska att dö precist kl. 2, då bantåget ger sig i väg! Dessa ord voro de sista de uuga brottslingarne yttrade innan golfvet drogs undan deras fötter och deras kroppar sväfvade emellan himmel och jord. Emigranterna börja nu, som vanligt vid denna årstid, strömma hit. Från årets början till den s d:s ha anländt inalles 223 ångbåtar och segelfartyg, hvilka medfört 5,129 kajutsoch 57,110 mellandäckspassagerare; och under resorna hit hafva 51 nya verldsmedborgare tillkommit och 120 personer aflidit. De senaste veckorna hafva proportionsvis tillförts det största antalet emigranter; ensamt från d. 1 till d. 8 d:s anlände 9,000 personer, mest tyskar. Till d. 8 Maj förra året hade endast hit ankommit 55,000 emigranter, således ungefär 2,000 mindre än till samma dato j år. Äro de som anländt skickliga handtverkare eller jordbrukare kunna de möjligen slå sig fram, men äro de det icke eller äro de ej engelska språket mäktiga, så få de troligen skäl att ångra sin hitresa, ty Amerika är icke, och blir icke åtminstone ännu på ett tiotal af år, hvad det varit före krigets början. Alla som komma hit blifva nog af agenter lofvade arbete, men huru dessa löften hållas, derpå vill jag anföra följande exempel, endast ett af de många tusen som inträffa. Trenne svenskar erhöllo af en agent härstädes löfte om arbete vid en grufva Ii staten (icke staden) New Jersey, vid en plate benämnd Dovre, 44 engelska mil härifrån. De gingo dit, men framkomne blefvo de af egaren eller disponenten underrättade att arbetot icke kunde börja ännu på 2 a 3 veckor. Der stodo de nu, utan ringaste tillgånuar att skaffa sig föda och husrum eller att återresa hit. Lyckligtvis var disponenten en hederlig och rättänkande man, så att han betalte 2:ne veckors logis och förtäring för dem samt skaffade dem något litet arbete, så att de omsider fingo respenningar att begisva sig från orten. De säga sjelsva att om ej ofvannämnde person på detta sätt hjelpt dem, hade de icke vetat hvad som skulle blifvit af dem. Här i Newyork förberedes en stor demonstration emot polismakten, som på senare tiden ingripit allt mer och mer i folkets frioch rättigheter, utan att humana föreställningar emot deras tilltag kunnat formå hejda desamma. Kommer det till något utbrott, så blifver här förskräckligt, ty det råder cn stor förbittring inom alla samhällsklasser emot polisen, och den får då i sanning dyrt plikta för sina tilltag. Den mycket bekante svenske Lundergöraren och doktorn Roback afled Thorsdagen d. 9:de d:s i staden Cincinnati, af hjertslag, i en ålder af nära 60 år. Han anses efterlemna en förmögenhet om åtskilliga hundra tusen dollars. dem han förtjenat på undergö