ögat, genast sprungo. men norrmannen var så om ängad, att han såg sig ingen utväg till flykt. Den tiden var förbi då svenskarne ställde en mot tio; nu voro tio som med tillhyggen angrepo en försvarslös. Efter att hafva erhållit fyra slag, hvaraf ett par blodviten följt, drog sjömannen sin knif, för att hinira drängarne att närma sig. Under det han sväng e den omkring sig, smög en af slagskämparne bakom norrmannen för att tilldela honom ett slag, men med den olyckliga påföljd att drängen Jacob Alfred Larsson dorvid erhöll ett hugg, som ingick snedt i högra brostet mellan andra och tredje refbenet, genomstickande lungan ett par linier från kanten samt derefter, genomborrande hjertsäcken, afskar stora pulsådren, hvarat döden ögonblickligen följde. Norrmannen följde sina kamrater, och drängarne, som ej sett knifven, samt trodde aft deras kamrat endast erhållit ett slag, sprungo efter den flyende, men utan att kunna upphinna honom, hvarefter de återvände till sin kamrat, hvilken liflös låg utsträckt på gatan. Sedan han blifvit inforslad, befanns han redan vara död, då några man skyndade till stadsfiskalen för att väcka samt få honom att vidtaga mått och steg för sjömännens gripande, hvilket skedde straxt derefter; ty sjömännen, som redan varit ombord, hade återbegifvit sig i land för att hämnas den öfver ögat sårade kamraten, hvilken blifvit qvarlemnad å fartyget, under det en annan medföljt derifrån. Polisundersökningarne hafva ännu ej ledt till något fullständigt resultat, ehuru en stor mängd vittnen blifvit hörda.