—— D:Tö— — — — — ——————— utom sig, den att gerna vilja slå sönder tallrikarne och glasen när måltiden led mot slutet. Det är öfverflödigt att tillägga det han frikostigt betalade det sönderslagna, men det gjorde buller och misshagade de lugna menniskorna, som utgjorde största delen af värdens kunder. Klockan sju på aftonen voro alla markisens gäster samlade i den lilla salongen i andra våningen, den som ligger utanför en biljardsal och som man kallar gröna salongen. Präktiga blomsteroch fruktkorgar smyckade den stora bordsprydnaden som intog midten af bordet. Det starka gasskenet kommo kristallerna och silfrot att blixtra. Framför hvarje gäst voro placerade fem glas af serskilda former och färger, bestämda till olika slags viner. Hvad beträffar middagen, till hvilken markis de Runolles och hans onkel noggrannt hade öfverlagt med värden om matsedeln, skola vi icke försöka att beskrifva den. Det fordrades dertill en Brillat-Savarins eller en Charles Monselets eleganta och smidiga penna. Sägom endast att vissa rätter borde ha kostat ofantliga summor. Det fanns i synnerhet en viss sterlet, hitförd lefvande 1rån Ryssland, hvars transportkostnad skulle hafva varit tillräcklig för en hederlig arbetarfamilj att lefva af i flere månader. Bland vinerne figurerade. äfven några buteljer Constantia och Steinberger-Cabinet, hvars pris (trettio francs hvarje) skulle åstadkommit stora ögon hos kunderna på fyrtio-sous restauranterna eller Duvals bouillon-ställen. När jag säger att alla gästerna voro samlade har jag