I hänsyn till Preussen och Sydtyskland är det temligen tydligt, att man i Frankrike hyser den förhoppning att kunna hindra det senare för att indragas i det förras famn. Deremot påstå de anseddare preussiska organerna, att upprättandet af den militära och kommersiela enheten mellan Nordoch Sydtyskland bör och skall inom kort genomföras, och att särskilt den kemmersiela förbindelsen, efter hvad man hoppas, skall bli ötvergångslänken till en senare politisk sammanslutning. Man har en tid tillochmed väntat, att Preussen skulle till d. 1 Juli uppsäga tullföreningsfördraget med de sydtyska staterna, och att dessa derefter skulle inbjudas att skicka sina deputerade till ett eventuelt nytt tulltöreningsparlament i Berlin, emedan de ej skulle kunna undvara de materiela fördelar, som tullföreningen med det öfriga Tyskland tillförsäkrar dem. Uppsägelsen af nämnda fördrag har emellertid ej egt rum. Deremot har den preussiska regeringen inbjudit de s. k. röstegande staterna i Tullföreningen, hvilka tillhöra det nordtyska förbundet, neml. Sachsen, de thiringska staterna, Braunschweig och Oldenburg, till en tullkonferens, hvilken skall hållas i Berlin första veckan efter Pingst. Till de sydtyska staterna har berlinerkabinettet inskränkt sig till att förklara, att det nu är redo att börja de underhandlingar om tullförhållandenas ombildning, som finnas antydda i Pragerfredens bestämmelser. Preussen har således icke velat skrida till en så sträng åtgärd som tulltöreningens uppsägning. Att för öfrigt hela denna tullföreningsangelägenhet eller rättare den gamla tyska tullföreningens rekonstruktion på en ny grudval i öfverensstämmelse med Preussens planer öfverallt följes med stor uppmärksamhet och spänning ligger i sakens natur, emedan en för Preussen lycklig lösning af denna angelägenhet skall mycket bidraga till att befästa dess makt i Tyskland. Man erinrar sig, at grefve Bismarck inom nordtyska riksdagen väckt hopp om, att ett blifvande gemensamt tullparlament skulle bilda öfvergången till en närmare politisk sammanslutning mellan Nordoch Sydtyskland. I hänsyn till Nordslosvig säger Augsb. allg. 2eit., att det ej finnes några synnerliga utsigter till en öfveren-kommelse mellan Preussen och Danmark; ty ätven om detta icke förkastat den preussiska regeringens förslag, är det likväl alldeles säkert, att det ej inlåtit sig på någon närmare förhandling om förslagen, emedan de framkommit i en så allmän och oklar form, att de ej kunde tjena till grundval för ytterligare förhandlingar. Den preussiska regeringen tyckes ännu icke hafva uppfyllt Danmarhs fordringar om mera positiva törslag.