FTV ON uv 1 AÄUlII. och en samlingssal för jurymännen, dels en serie butiker, vare sig för förtriskningar eller försäljningar, hvaribland skulptursakerna från Skotland tyckas förtjena uppmärksamhet. Konsertsalongen är visserligen ännu icke färdig, men som det icke ligger i fransmännens natur att låta tiden gå sig ur händerna, när man kan hålla sig framme och förtjena något, har värden på det tillhörande kasset annonserat: Repetitioner och fri entrs om man reqvirerar något. Sång höres derinifrån och vi kunna ju följa med den öfriga publiken, som räcker till öfver allt, och titta in ett litet tag. Teatern har fått ett stycke skogsparti till fonddekoration på en del af väggen, den återstående är blott ohyflade bräder mellan hvilka dagern lyser in. På golivet ligger målaren på knäna i full fart med dekorationerna och på scenen håller ett fruntimmer på att traktera publiken med en aria, ackompagnerad af en temligen stark orkester. Ett par herrar, som komma efter, genera sig icke att midt i sin duett blåsa i fingrarne för att hålla sig varma, allt går hemmastadt och trefligt till, men det skall också vara i Paris som sådant kan gå för sig. i Om vi nu helt hastigt skola göra direktionsförändring och göra en titt in i den reserverade trädgården der vi ju ännu icke varit? Uppriktigt sagdt har jag väntat på de utlofvade aqvarierna för att föra er dit, fast de ända hittills låtit vänta på sig. Det för hafsvatten har ännu icke erhållit sina innevånare, men det för sötvattensdjur är då ändtligen färdigt och upplåtet. Sjeltva trädgården är den behagligaste promenad man kan tänka sig, slingrande gångar, vattenfall, sjöar, bäckar, broar, en mängd pittoreska och smakfulla paviljonger, orangerier, blomsterrabatter, allt nvad man kan önska sig. Vi begynna naturligtvis med den största som vinkar på långt håll, ett litet kristallpalats för sig. Det är den som är afsedd för palmarterna. Framför densamma presenterar sig en Neptunistaty på en klippa hvarifrån en kaskad troligen är ämnad att nedfalla i den nedanför liggande sjön; för närvarande sipprar blott litet vatten ned. I den yttre förstugan hålla arbetarne ännu på att hamra och bulta. En fontän af brons med qvinnofigurer och flodhästar, det vill säga icke några klumpiga hippopotamus, sådana man ser dem gå och stöka i Jardin des Plantes, utan litet mera poetiska, eleganta hästar med simfenor, utgöra för närvarande dess enda prydnad. Men träda vi längre in hafva vi en komplett trädgård med blomsterdoft och fågelsång. Der skymtar en hvie vålnad bort i fonden mellan träden. Skulle vi verkligen hafva råkat ut för en förtrollad trädgård med andeuppenbarelser? Det vore ju pikant nog. Men nej, det vill sig icke så väl. Det är endast en föreslagen byst af kejsarinnan ämnad att gjutas — i glas. Modellen här är af gips, sockeln upptager trenne reliefframställningar ur kejsarinnans historia, förmälningen, öfvertagandet af styrelsen under fälttåget till Ivalien ock hennes besök hos de kolerasjuke i Amiens förlidet år. Bysten är utmärkt fint utförd och isynnerhet spetsarne på klädningen mästerliga. Der bakom ha vi en större sågelbur, full med små bevingade passagerare i lysande färger, som tycka sig ha fått uteslutande privilegium på att få hålla målron vid makt. Vid sidorna stå aqvarier med guldfiskar. De resliga palmerna och andra exotiska växter breda ut sina gigantiska blad, andra äro öfversållade med praktfulla blommor och, tiens!, det bästa at allt, här är godt och varmt, — här är oss godt att vara. Jag tror att vi slå oss ner här på sätet och hvila oss från vår promenad. Man har klagat öfver de dåliga kommunikationerna med Marsfältet och svårigheten att komma så väl dit som deritrån. En tablå öfver alla de omnibuslinier, ångbåtar, jernvägar och spårvagnar som stå i förbindelse med expositionslokalen visar, att 87,600 personer kunna hvarje dag forslas dit och derifrån, då naturligtvis icke inberäknadt de tusentals hyr vagnar som finnas att tillgå. Det är visserligen möjligt att de nämnde transportmedlen kunna på alla de turer de göra sram och äter under dagens lojp till och bortföra detta antal, men hvad man dervid ej tagit i beräkning är, att under halfva dagen far folk endast till expositionen, och under den återstående endast derifrån. Den stora siffran måste således förminskas betydligt och det qvarstär nog som saktum att, vill man, isynnerhet om aftnarne då man skall derifrån, taga omnibus eller angbåt, får man öda bort en eller annan halftimme med att stå och vänta. Lyckligtvis gör det mig ingenting, ty på den halftimmen som de andra vänta är Jag redan till fots hemma hos mig. Våra promenader skola således ingenting lida al kommunikationsmedlen. Gregorius.