det väl är möjligt, men icke sannolikt, att det kan tagas af grund. Preussen och Nordslesvig. Telegrammer till G.-P. ha ett par gånger berättat, att Preussen i Köpenhamn bragt å bane trågan om Nordslesvig — och detta för en regering, som icke vill i historien skyldra med loftesbrottets fläck, ej en minut för tidigt, men väl 9 månader tör sent. Uti de i går anlända tidningarne finna vi några närmare antydningar härom. Så läses i ett bref från Berlin vill Köln. Zeit., dateradt d. 24 d:s: Det torde intressera er att från autentisk sida erfara, det preussiska regeringen slutligen utträdt ur den overksamhet, som det hittills iakttagit gentemot Pragerfredens art. V. För ungefar 16 dagar sedan begat sig neml. preussiske gesandten i Köpenhamn, hr v. Heydelrand, till danske ministerpresidenten grefve FrijsFrijsenborg, för att officielt meddela denne, att Preussen uti ett med Österrike i Prag afslutadt fredstördrag undertecknat en art. V, hvilken handlade om återlemnandet af en del af Nordslesvig. Preussiska regeringen, torttor hr v. Heydelrand, önskade nu ersara, huru Köpenhamnskabinettet uppfattar och delinierar denna art. V i Pragertreden. Denna törklaring algafs 2— af grefve Frijs-Frijsenborg och inberättades till Berlin, utan att jag dock kan vidare yttra mig öfver dess natur. Vid denna tid var dock den lyckliga utgången at londonerkonterensen icke betryggad?. Till ÅMalmö Snällpost skrifves vidare härom trån Köpenhamn: Prcussieke ministern i Köpenhamn hade i samtal med konseljpresidenten grefve Frijs, rörande Nordslesvigs återlemnande, först lästat uppmärksamheten derpå, att Danmark torde komma att få öfvertaga all den skuld, äfven den efter aftrådandet tillkomna, som i proportion till innevånarnes antal, kom att hvila på ifrågavarande landsdel. Grefve Frijs gick utan invändning in härpå. För det andra ansåg preussiske ministern, att Danmark skulle garantera att de i Nordslesvig boende tyskar icke blefvo försordelade. Konseljpresidenten hänvisade i detta hänseende på det förhållande, att i Danmark lefver ett stort antal tyskar, hvilka aldrig tört någon klagan öfver att hafva blifvit sorfördelade; och de tyskar som funnos i Nordslesvig skulle naturligtvis blifva behandlade som deras landsmän i den öfriga delen af danska riket. Slutligen förklarade preussiske ministern, att då det fanns flera tyskar i de nordslesvigska städerna än på landsbygden, torde Preussen möjligen komma att beballa t. ex. Haderslev, och fick i så fall betinga sig en militärväg till nämnde ställe genom dot i öfrigt danska landet. Detta vilkor ansåg grefve Frijs icke vara möjligt att kunna gå in på. Och härmed slöts samtaled. Danska Dagbladet visar misstroende till Preussens uppriktighet i detta initiativ och uttyder dess tagna steg sålunda: Orsaken hvarför Koln. Zeit. ej har mera att omtala, ligger kanske helt enkelt deri, att det ej finnes mer att säga härom. Man skulle ju neml. kunna tänka sig, att preussiska regeringen fruktat för att se den nordslesvigska frågan frambragt på konferensen, och att hon på grund häraf tagit det nämnda steget i Köpenhamn, i det hon lättare skulle kunnat förebygga en allmän förhandling om den nordslesvigska frågan, om hon kunde förklara, att hon sjelf tagit initiativet i saken och inledt underhandlin ar, för utt komma till en direkt öfverenskommelse med den danska regeringen. Sedan det visat sig, att Preussens fruktan var ogrundad, kunds man vidare tänka sig, att det nu vill låta hela saken tillsvidare bero. Tvifvelsutan är denna uppfattning den, till föga heder för Preussen, sannolikaste; men frågan har nu en gång blitvit väckt, och hon kan ej heller gerna helt nonchalant undanskjutas. Så skritves till Köln. Zeit. från Paris, att diplomaterna derstädes och kejsarens närmaste omgifning besynnerligt nog, just då kronprinsen af Preussen med gemål uppehålla sig i Paris, sysselsätta sig med Pragerfredens art. 5. Prinsens at Wales vis ande i Paris skall hafva gifvit första anledningen härtill — detta låter dock något mystiskt —, och det skall hafva visat sig, att England och Frankrike hysa samma uppfattning af saken. Verkningen häraf, säger korresp. till sist, skall säkerligen redan i närmaste tiden kunna spåas i Berlin, — Wienertidningarne vilja veta om ett cirkulär från danska regeringen i frå5an, men det inskränker sig väl till en note,