allt tjenstgöra som kompanitält, några af de der pjeserna, men vi beböfva ej hjelpa honom på tratven, mannen är nog spekulativ ändå, märker jag. IIan har nemligen ett särskildt fat, ett monstre, som rymmer 210. 000 litres, och den som icke sett det, kan icke säga sig ha sett expositionen, menar han så blygsamt. Det kostar 25 centimes, det gör det, men herre Gud, icke vilja väl vi för lumpna sem sous komma hem och tala om att vi icke sett expositionen, låt oss derföre gå in så godt först som sist. Ja, här äro vi nu, i ett rum med fyra toma väggar och der ligger) monstret, ett värdigt motstycke till det berömda fatet i Heidelberg, ehuru ej så beqvämt inrättadt som detta; här finnes nemli-i gen ingen danssalong otvanpå, såsom det i Heidelberg har. Ja, det här besöket var snart vi gå derföre igen, fem sous fattigare. Här ha vi en hten särskild parkinhägnad för sogelburar, trädgårdspaviljonger, hönshus, rat div. lefvande profver at sin elevationsförmåga. Han har under sin långa praktik tått 99 medaljer. Det vore ju obarmhertigt af oss att icke af uppriktigt hjerta tillönska honom den jomt hundrade vid denna exposition. Sedan kunde han möjligen tryggt hvila på sina lagrar och till nästa exposiuon nöja sig med att göra en speciel utställning af sina hundrade medaljer. Men se der slutligen en lång byggnadssträcka med påskrift Bouillon d Omnibus, det är en jätterestauration, inrättad efter den berömda Duvalska metolen för s. k. bouillonsställen, der man äter ganska bra till särdeles billiga priser. Här kan man alltså inom sjelfva expositionen äta sig en kraftig måltid för 1 å 1 franes allt efter magens och portmonnäons förenade fordringar, något som kanske kan glordt, det finnes ingenting mer att se, och hundkojor och mera sådant Det är en Lveleveur af alla slags husdjur, som här exponevara godt att veta för en del expositionsbedökande de der icke alltid hafva lust att låta skörta upp sig af de allt annat än billiga restanrationerna i expositionsbyggnaden. Huset är icke svårt att fiona enär det ligger alldeles i ytterkanten af parken gent emot mililitärskolans sagad. Som ett par tre hundra menniskor på en gåog kunna bespisas der, kan man åtminstone efter en 5 å 10 minuters våntan alltid räkna på att få sig en plats. Om aftnarne sedan den värsta folkträngseln upphört företer parken en liflig och behaglig anblick vid gasbelysning, isynnerhet nedåt Pont dJäna till, der den elektriska fyren står och blinkar och kastar sitt bländande sken än hit än dit i olika riktningar. Den stora fyren är också tänd och lyser på långt håll vandraren till expositionen. Jag tror emellertid att vi vända honom ryggen och bege oss derifrån. Om ni behagar kunna vil, ta hemvägen genom Champs Elysces, der jag kan ha en liten öfverraskning i bakhåll för er. Känna ni till konserterna i Cnamps Elysöes? Icke? De äro annars mycket gouterade. Bakom det gamla industripalatset är en särskild park afstängd osh derinom uppföras hvarje atton under hela sommaren, ibland, isynnerhet om Söndagarne, tillochmed två gånger om dagen, konserter för full orkester under anförande af E. Prevost, och der man kan vara viss om att få höra präktiga saker, väl utförda. Också äro de flitigt besökta dessa konserter i fria luften med sin billiga entrc at en francs. I dag (Söndagen) är der emellertid specielt tör oss, skandinaver, en viss dragningskraft dit. Andra afdelningen skall nemligen utföras under anförande af krigsrådet Lumbye, som nyligen hitkommit. Han åtföljes af sin son, erkändt skicklig violspelare, och den lille Otto Allin, den äfven i Sverige kände lille trumslagaren som nu kommit till Paris för att försöka fånga de nyckfulla parisarne med sina trumpinnar, hvilket också lyekades rätt bra. När en stor talang tillika har ett så litet älskligt barnaansigte som den lille Allin, kan han vara viss om att tjusa publiken lika mycket med sin blotta apparition som genom sina trumpinnar. Orkestern utförde på ett ganska berömvärdt sätt Amelivalsen af Lumbye och hans genialiska römmebilleder, som aldrig förfela sitt intryck och som också här på det varmaste mottogos. Otto Allin uppvaktade med ett divertissement vf Lansky och -illeputaner, stormgalopp af Möller, det sista utsördt med behag och tarlighet på sju trummor. Lilleputaner -trumslazaren törfelade heller icke att med storm taga sin publik. Bland den senare befanns naturigtvis en del skandinaver och dessa drömde sig troligen tillbaka till Köpenbamns Tivoli, hvars billeder så lifligt framstodo att de eter konsertens slut började efter gammal vana ut ropa på Champagnegaloppen till stor förvåning för den öfriga publiken och kanskelt mest för hr Lumbye sjelf, som då han ickelv nade sin orkester med sig ej såg sig i stård i? r utt esterkomma denna fordran, hvilken förmoic igen bättre kan uppfyllas vid någon at de föl-i, ande konserterna som hr Lumbye under den A PTL — DOTa — RK RA — pen pen —m he Mos — m vå On — — -— — ken m; AR OL — 3— 2 — n