JV SPP ER Ne i Att Italienarne äro mästare i skulptur hafva de törut visat. Vi få i nästa rum se att de hatva ännu en annan uppdrifven konstfärdighet, mosaikinläggningar på möbler. Ben, sköldpadd, perlemor, sten och trä finnas bär utskurna och inlagda i de rikhaltigaste och smaktullaste variationer, som väcka på en gång häpnad och beundran. Ett prydligt skåp har basreliefer i porslin. Dessutom finnes här knappar och örhängen utskurna i nötkärnor, grupper och medaljonger i lava och elfenben, tafvelramar och dylikt, allt med skulpteringar i rikt mått. De italienska balmflätorna äro kända öfver hela verlden. Det bör således icke förvåna att här se dem representerade i oändlig mångfald och utsökt fint arbetade, äfvensom blommor och dylikt af samma material. De många släta, rutiga, brokiga sidenhaltmaskerna påminna oss åter om karnevalen, ehurn de just ej som expositionsartiklar intaga något synnerligt framståeude rum. Här hafva vi åter dessa mosaiksammansättningar, för hvilka ju också Italien skall utgöra högskolan. hland englar, helgon och pätvar på guldgrund sitter Napoleon III och presiderar. Glasutställningen tyckes företrädesvis luta åt dessa kulörta ormvridningar i alla upptänkliga iaconer, som se så egendomliga ut. Ljuskronor och kandelabrar at glas finnes äfven i mängd. En. större spegel med ram af glas ser något antik ut, till och med klumpig, men konstmessig och ovanlig. Porslinerna luta ätvenledes mest åt antiken och den gammalmodiga genren, Herrar Giralio Richard Å C:o i Milano hafva dock ganska smakfulla sorviser. Derester träffa vi åter på ett rikt lager af silke i härfvor och kokonger äfvensom sidentyger; utmärkta guldbroderier, mest för messhakar och andra kyrkoprydnader. Broscher och halsband i korall; en rik samling carncer, särdeles fint arbetade. ben cicelerade hjelmen, svärdet och sköldarne visa att Benvenuto Cellinis anda ännu går igen hos hans efterkommande, En värja af guld, skänkt till Napoleon III efter kriget i Italien 1859, har bäde historisk och konstnärlig betydelse. De utställda diademerna från Castellani i Rom framkalla så många förtjusta och afundsamma: Oh! hvad det är vackert; oh! det är charmant, från de förbigående damernas läppar, att jag alldeles icke skulle tveka att köpa och medtaga dem som expositionsminnen. Om jag blott hade — några damer att gifva dem åt. Hvad de kosta är naturligtvis endast bagateller. Den följande afdelningen är lik alla andra, fall med filtar och tyger, parfymer och essencer, marmoroch stenarter, maskiner och maskindelar samt modeller till dylika. Vagnar finnas äfven rätt goda; den lilla omnibusen isynnerhet ser rätt nätt och behaglig ut. Den ölriga raden at vattenledningsdelar och apparater, modeller af broar, takstolar, slussar, skeppsvarf, bätar, en elektricitetsmaskin 0. dyl. kunna vi tryggt gå förbi, då det visserligen kan vara rätt intressant att se dem, men fordras fackmän tör att beskrifva dem. Matafdelningen bjuder på macaroni, vermicelli och påtes ditalie i oändlighet, sockerskorpor och biscniter, konfityrer och frukter, rökta skinkor och korfvar, ost och smör etc., som jag anser det icke vara skäl att längre reta aptiten med. Om vi deremot skulle sluta dagen med en promenad i parken, der man kan gå i oändighet och oupphörligt upptäcka nya föremål at intresse? Hvart skola vi i dag vända oss? Söderut åt militärskolan t. ex., åt det hållet hafva vi ännu ej varit. Vi gå då förbi Spanien och Portugal, som ännu ej fått sina paatser i ordning, och komma ut på franska andsbygden. Der ha vi till att börja med ett Jarteria, en ladugård . Iagom stor rätta får och fyra kor, . v. 8 fåren finnas icke här, men de fyra rorna lifslefvande jemte mjölkkammare, der nan får sig en dugtig kopp frisk mjölk för 6 sons; det får man visst en hel kanna tör emma hos oss, men mjölk är här någonting å sällsynt, att vi få väl kosta på oss våra 6. sous för alt smaka på varan, som sannerligen ir god och läskande i sommarhettan. Men o här, icke långt bort halva vi de omtalade åren, visserligen flere än åtta, men det skalar ju icke. De der spiralformiga hornen hos sumsarne se icke för goda ut att komma il. kollision med, deremot tyckas pelsarne varal. oräktiga, men det är sannt, icke nu i minst). 5 graders värme, då äro de för präktiga. lär bredvid återigen hafva vi en särskild yggnad för ugnar, pannmurar och dylikt; nen hvilket förfärligt väsen här hålles! Är et domedags otta som ringes samman mäne? Nej, det är blott en rad med kyrkklocor, som olyckligtvis hänga inom -handhäll Ula förbigående skola naturligtvis ringa nåra tag, och brist på armar är det icke. Vi