— mIgrera-. A—— Riksdagens asslutande. Den törsta riksdagen efter representationaförändringen asfslöts i Thorsdags på öfligt sätt efter de af grundlagen föreskrifna fyra månaders sammanvaro. Kl. half 12 f. m. begäfvo sig de begge kamrarnes ledamöter i procession till Storkyrkan, anförda af sina talmän, och kl. straxt iöre 12 anlände IL M:t konungen, hvaretter gudstjensten genast börjades. Predikan hölls at kyrkoherden i Jakobs församl. d:r Lundberg, öfver texten: -Varen ununderdaniga all mensklig ordning, för Herrans skuil, chvad det är konungen, såsom den ösverste, eller bejallnivgsmännerna, såsom de der sända äro ar henom o. 4. v. I anledning al den upplästa texten tog predikanten till amne: Pugterna mot säderneslandet. — Gudstjensten attsöts omkr. kl. 1, då kamrarnes le damoter, ganska fulltaliga, i procession begåfvo sig till rikssalen och intogo de för dem utsedda platser. Kl. 12 öppnades rikssalen, som snart fyldes af åskådare, isynnerhet af det täcka könet Straxt efter kl. 1 infunno SE drottningen, enkedrottningen och hertiginnorna med uppvaktning och intogo sina platser på den kongl. läktaren, sedan diplomatiska kåren förut infunnit sig å läktaren midt emot. Vja processionens inträde i salen uppspelade en afdelning af lifgardets till häst musikkår en festmarsch, som fortfor till dess konungen intagit sin plats på tronen. Alla riga till processionen hörande intogo de för dem anordnallee platser. Härefter uppträdde tmännen hvar för sig och framförde i kamrarnes namn deras afskedshelaning. Statsrådet och chefen för civildepart:t uppläste sedan riksdagsbeslutet, hvarefter konungen atslöt riksdagen och hemförlotvade dess ledamöter med det trontal, som i telegram i gårdagens n:o af vår tidning till hutvudsakligaste det återgafs. EÄtter talet framträdde talmännen för att kyssa konungens hand, hvaretter honungen, åtlöljd af processionen, begaf sig ullbaka till sina rum i samma ordning som till rikssalen, hvilken riksdagens ledamöter derefter lemnade. Från rikssalen begåfvo sig representanterna till sina resp. sessionssalar, der talmöännen i varma och hjortliga ord tackade ledamöterna och i sin ordning emottogo uttryck af deras tacksamhet. I Första kammaren skedde detta senare genom frih. Sprengtporten, kom till grefve Lagerbjelke öfverlemnade det album med samtliga ledamöternes i kammaren fotografier, som i gårdagens nummer linnes närmare beskrifvet. I Andra kammaren hembar hr Ilierta talmannen uttrycken al kammarens erkänsla. De begge tamännens tal på rikssalen tll konungen voro sålunda: Första kammarens talman yttrade: SA. Kl Då Första kammaren nu, vid riksdagens eln:, inför edars RK. Mit frambär uttrycken af djup vördnad urder: lig mlUH:voanhet, anhåller kammaren, att mers K M. derati ville se en oskrymtad försäkran om fostheten af de bind, hvilka med trohet, kärlek och förtroende förena Nveriges solk med sin konung och hvilka i Svea land röra konungamakt och folkmakt till ect o-kiljaktigt helt Don riksdag, som nu afslutas, den första efter den nya riksdagsordningen, måste såsom sådan allrid vara af mer än vanligt hög betydelse. Att denna betydelso måtte blifva till ett alskadt sosterlands sanna väl, är för oss alla en liflig önskan, en estersträfvad förhoppning. Det sdutligt lyckliga resulta tet tillhör framtiden att åstadkomma; denna riksdags uppgift har varit att göra en allvarlig god början. Så har den för riksdagens längd af grundlagen besämda tid blifvit en sanning. Ea för ew fattigt land alltid aån kväri sparsamhet med statevs medel och det allmännas redan förut hårdt anlitade tillgänzar hafva vid bestämmindet af anslagen varit afgörande, stock icke ensidigt. Då samhällets högre behof manat till uppoffringar, bar äfven denna mening