he 11117(17 Ny MM ett verkligt behof af att från hvardagslifvets evigt enahanda, blicka in i konstens helgedom! Bland de sköna konsterna är musiken utan tvilvel en bland de mest populära. Att densamma hos oss eger flera versliga beundrare än man från vissa håll vill låta påskina, derpå sågo vi i Thorslags ett vackert bevis i den jemföre!sevis ölverraskande stora åhörarekrets, som då samlats för att åhöra d:r Satters förträtliga spel. Den utmärkte konstnären lyckades då, som förut, att han öra sitt auditorium. Man kan också nippeligen så höra och har sl är helt visst aldrig hört ett sådant adagio, som det ban förstår att framlocka ur pianot. Det är som hans fingerspetsar voro beklädda med sammet, yurade sig träffande ena förtjust åhörarinnoa. D:r Satter ger om Måndag sin alskeds-matinte i Frimurare-logers pelaresal, eu för hans instrument betydligt tacksammare lokal än den i Thorsdags begagnade. På samma gång vi vilja hoppas att det intresse vår musikälskande allmanhet fatiat för den talangfulle konstnären icke måtte svika i afskedets ögonblick, tro vi oss uttala en allmänt och lifl gt delad önskan, då vi uttrycka den förboppning att d:r Satter kunde finna det med sin fördel öfverensstämmande att tillbringa en längre t. ex. en vintersäsong härstädes, hvarest han som lärare utan tvitvel bör kunna finna ett rikt och tacksamt fält för sin verksamhet. Charles Dickens, den oörverträlflige mästaren i skildringen af humoristiska situationer, omtalar någonstädes i sitt klassiska arbete -The Pick-Wick Club, om vi ej missminna oss, nurusom 3:ne af klubbens ledamöter hvilka varit ute och åkt efter en istadig oeh bångstyrig häst, hvilken totalt sparkade sönder derag åkdon, slutligen sågo sig nödsakade att till fots återanträda hemvägen ledande det olycksaliga djuret bakefter sig. Förl. skildrar de onämnbara känslor at hat och harm som rasade i de trenne reskamraternas bröst mot den arme kraken, hvilken helt utmattad och skamflat slokade svans bakom dem. IIan hade dock endast stört deras nöje, det var alltsammans! Ett tärskt bevis på huru litet menniskan i allmänhet finner sig belåten att störas, då hon föresatt sig att vilja, och ärven kan, i fulla drag njuta, sunno vi, sans comparaison för ötrigt, just vid d:r Satters ofvannämnda konsert. En aktningsvärd åhörare, hvars skomakare gjort honom det sprattet att, som det i hvardagslag kallas, lägga allt för mycket knarri hans skodon, bade den gemena oturen att komma upp på läktaren just som d:r S. började föredraget af den hänförande 1:sta satsen i Becthovens Cis-moll sonat, detta obeskrifligt svärmiska adagio, hvari hvarje ton är en musikalisk äkta perla, som icke tål någon störande infattning, alldraminst at sådane läten som komma från ett par dubbelbottnade, knarranåe rossläderspjexor. Hvad blef följden? Den olycklige egaren till dessa omusikaliska plagg hade knappt tagit ett.steg framåt, förrän allas blickar i salen och på läktaren rigtaues på honom, ett doft sorl. blandadt med ett och annat skarpt prononceradt hysch! hördes från de närmaste ähörarne och oviljan lyste i allas anleten. Också, dessa himmelska toner dernere och detta internaliska knarr från höjden! Den arme åhöraren kunde slutligen icke längre vara eller låtsa vara okunnig om den störande effekt ändpunkterna af hans nedre extremiteter framkallade, utan förblef stående orörlig som en stay till adagiots slut, då han oförtötvadt begat sig sina färde, men ännu i sjerran hörde man knarret från dessa skoartistens mästerstycke, nu liksom uppstämmande ett dystert, trotsigt och sannerligen afven betvgadt hot mot denna ofri villiga opposition mot den fria och oqvalda eganderätten. XÅpropos konserter så fortsar Beyerböckska kapellet att skörda det lifligaste och mest vältörtjenta bitall för sina prestationer, hvilka fortfarande äro lika omvexlande som utmärkta. Särdeles förtjena de af hr J. Urnerhöck arrancerado potpourrierna ur Norma, Trubaduren, Den Stumma. Ålrikanskan m. fl. operor det bifall som tilldelas dem, Den jemväl at honom arrangerade s. k. Vokaloch instrumen taikonserten är en hörst pikant pjes, hvilkon lemnar hr L Beyerböck ett pråkvigt ullile att briljera med sin ovarliga färdighet på en mängd, de mest olikartade ir sitrumemer. l morgon eller ölvermorgon torde kapellet; börja att reguliert hvarje afton musicera i Trädgårdsföreningens park. Konsten och konstnärerna äro beroende at årstiden, klar u från alla håll, särdeles lrån. landsctmcater lirekrörarnas brokig selang. hvilka om sommaren gerna skulle vilju, men i följl af gällande lagar och förläningar omöjligen kanna få hus i hvarje buske. Mina ö bherrar. se här ett exempel att följa, ett exempel, hvars efterföljande skulle göra er allesammans till egna herrar. Istället för att: flacka omkring på landsvägarne se här huru : 8 en företagsam rysk diroktör nyligen burit sig åt för att undvika detta. Han har nem