oh WW Lä 0 OH MU al sina vanliga fyndiga spetskulor, med den ramgang att kammaren genljöd at bravorop. Den lille prgge rektorn tänkte nog icke han på, att under hans frånvaro ett moln stigit upp på hans hemorts hlara horisont, att det dylliska lugnet i den lilla staden snart skal storas, at builret från en boktryckarepress, ja, hvad värre år, att staden tätt sig en egen organ, hvilken kanske laugt ifrån utt skyldra gevär, kanske kommer aut skjuta skarpt mot den glade representanten. Men i så fall skall nan nog veta försvara sig, ty han är icke rådd att taga bladet från munnen och han är van att handskas med ungpiltar. ij Skada att vi icke voro i tillfälle att på närmare håll fi skåda riksdagens högtidliga utslutande. Det skulle eljest ha varit egendomligt nog att få iakttaga, huru II. Exc. riksmarskalken, gretve Gustal Adolf Sparre lyckades losa den i sanning mer än kinkiga uppgilten att törmå II. K. IL prins August att, uipyntad i krona och maniel, spatsera med i processionen, ban som nyligen svälvat mellan ut och aöd och som troligtvis icke ens sör ett kovungarike skulle kunna uthärda dylika strabatser. Men icke blott detta problem skulle vi då ha fått se löst, den excellente riksmarskalken har framställt ett ännu vidunderligare, mot hvilket alla Peppers Lichholzska spöksyner kunna anses för obetydliga. Han har nemligen i sitt i Onsdagens Pu-toch Inrikestidningar med vederbörlig noggrannhet meddelade ceremonicl i sextonde ledet placerat prins August och i det sjuttonde prins Oscar, hvilken icke heller denna gång blet en af de aderton och som just precis samma dag säkerligen som bäst höll på att expediera afskedskukosten i — Paris. Man måste vara president i hofrätten för att kunna utreda en sådan affär. Men icke nog dermed. Ceremonielet töreskret vidare uttryckligen, att vid processionens inträde i rikssalen musiken skulle börja och fortrara tills dess H. M:t konungen tagit plats på tbronen samt Deras Kongl. Högheter på de å sidorna om densamma utsatta stolar-. Enligt all mensklig beräkning måste sålunda den musiken torttara ännu i dag, tv prins August lärer, tyvärr, ännu icke orka att utbyta sängen mot bvilken stol som helst, och prins Oscar tänkte kanske i samma ögonblick vid den tortrollande papistskan Eugenics sida mindre på rikssalens väl stoppade och lugna stolar an på den murknade, snart ramlaude pålvestolen. I vår vanligtvis så Ingna bandelsverld der man endast undantagsvis brukar kunna skåda på ytan, hvilka småstormar som möjligen röra oig i djupet, uppenbarade sig plötsligen i Tisdags en stark utpräglad panik. En otta anvand bild lär oss, att om man kastar ett sandtorn mot en klar vattenspegel, man skall se huru den ena cirkeln, allt större och siörre, efter den andra bildar sig omkring den puukt, der sandkornet träslat vattnet, tills slutligen den yuersta cirkeln innesluter en yta ullräckligt stor att kunna tjena till basis för ett litet berg. Så var det även ou: ett telegram på 4 å 5 rader, bvilket angaf som möjligt att den beslutade nya tullförhöjningen måhända redan på Onsdagen skulle kunna komma att träda i verket var gandkornet. vattenytan var den del af vår köpmanaverll. hvilken under tullkammarens iusegel egde sörvarade kassa-artiklar till värde af flera millioner, och berget — ja, det fick nog nederlags-inspcktoren erfarenhet at, då han under dagens lopp såg den ena inlagan etter den andra lagra sig å hans bord, tills dess de slutligen hotade att växa honom öfver hufvu det. Och så vardt mo gon och afton den förstå dagen! Den andra dagen samma razzia, inda ulls man bragt det lyckligen derhåu att, eter hvad man påstår, det numera icke är möjligt att la a om något nederlag i sammanhang med kaffo och socker, tobak, arrak, konjak och rhum eller med andra ord lilla kaffevåren med tillbehör. Våra aflärsmän skulle med Pyrrhus kunna utropa: En sådan seger ill och vi äro förlorade! Syrhundrade tusen krigare kunna sannerligen icke så ledigt utumenderas ur kassaskåpens kaserner, ätven om 3 månaders modiliseringstid medgifves ch huru skulle det då kännas, om en truppstyrka af bortåt halfannan million skulle bewiva sammanaragas! Spekulanterna i råg och aqna vite sitta istället i vassen fulla af förtjusning, gnugga vinderna och skära derefter pipor allt hvad krafterna förmå. Det är tör koustigt att Lt vets lycka understundom skall hunna beräkunas i — tunnor och fat. Tunnor tusan det u bra fatalt att i närvarande ögonblick icke kunna disponera äfven några hundratusen tunnor råg, plus ett obegränsadt antal fat bränvin, i sådan fall skulle man snart — n. bh om man dertill hade lust! — huona må som). en liten prins, kläda sig i kostliga linnekläder, dofta af nardus och patchouli, spisa färsk svarris och tryfferad kalkon hela året om och peta sig i tänderna ofvanpå med en galdtandpetare besatt med brilj enter. Men — derI ull äro våra affirsmän allutär kloka, den som nar han hans ala da Masta klan 1 0 4 MN