Riksdagen anno mundi MDCCCLXVII, första frukten af vårt nya statsskick, har sålnnda lyckligen mognat till skörd, har lyckligen blifvit afblåst från det konstitutionella samhällsträdet. Kommunikationslederna till lands och vatten ha under gårdagen hvimlat af upprymda riksdagsfigurer, hvilka, med ungelär samma känslor, föreställa vi oss, som fågeln, då han ur den trånga buren sår flyga till skods för att uppsöka sin maka och sina ungar, ilat i väg till det lugna hemmet. Der finnes intet stats-utskott, letat cest moi, siger den lycklige husfadern, ingen annan konstitution att reflektera öfver än de emå rödblommiga plantornas, ingen annan becillning än ett oinskränkt. antal välkomstpussar, om icke möjligen för höjning af hushållsoch knappnålspengarre. ingen annan lag än den äktenskapliga och barnsliga kärlekens, der är slutligen ett hem