kunna uppresa sig mot dess sammanträdande eller dess lyckliga utgång, äro redan på förhand undanröjda ... Öfverallt hoppas man, att konferensens förhandlingar mycket snart: skola komma till atslutning. Vär officela verld andas åter belåtenhet. En af krigspartiets mest energiska anförare har hittills utrikesministern Moustier varit. Men äfven han har i dag vid sin emottagning försäkrat, att froden är fullkomligt betryggad. Hvad mera göres oss behot:? i I De engelska tidningarne meddela nu fullständigt referat af lord Derbys genmäle sör några dagar sedan å en i öfverhuset framställd interpellation. I detsamma yttras töljande ord, hvilka utelemnats i de öfver Tyskland ingångna telegrammer: På grund at de meddelanden, som gjorts mellan de olika mak-j terna, har jag föga skäl att betvifla, att, om de neutrala makterna äro, såsom jag hoppas de skola vara, eniga i att föreslå en sådan lösning af de nuvarande svårigheterna, som icke skall i den ringaste grad bryta mot ettdera landets militära heder och på samma gång skall öfverensstämma med sjelfva luxemburgska befolkningens egna önskningar, — denna lösning skall af båda länderna antagas-. Men nu är det ett faktum, att den luxemburgska befolkningen icke vill till Belgien, icke till Preussen, icke vill neutraliseras, men ingenting skulle ha emot att komma till Franki rike. I storhertigdömet undertecknas talrika adresser mot den föreslagna neutraliseringen af landet. Dessa adresser tänker man insända till londonerkonferonsen. Köln. Z2cit. omtalar äfven samma fall och meddelar efter det i Amsterdam utkommande Handelsblad, att till Haag insändts en af 150 notabler undertecknad adress till konungen at Holland, hvari denne göres uppmärksam på, att Luxemburgs sjelfständighet skall efter de sista händelserna ständigt vara hotadt och att det derför är befolkningens önskan, att landet blir införlifvadt i Frankrike. Nästan alla icketyska korrespondenter öfverensstamma ätven deri, att Luxemburg redan är så godt som franskt. Förvaltningsspråket är franska, kommunalrådets förhandlingar i hufvudstaden hällas på franska såväl som landtdagens; rättegångsspråket är franskt, fastän båda parterna kunna fordra begagnandet af tyskan, hvarpå de dock sällan göra anspråk; de högre skolorna begagna båda språken; tvenne af landets fyra politiska tidningar äro på franska och två på tyska, sålunda att tillochmed en at de tyska tidningarne är franskt sinnad, under det att en af de transka försvarar sjeltständigheten; enskilda personer, som gifva societetsspektakel, göra detta på båda språken; alla skyltar äro på franska 0. 8. v. Under sådana förhållanden kan man ej längre säga, att det är någon egentlig kränkning af nationalitetsprincipen, om Luxemburg förloras för Tyskland, ty dess befolkning är ju för länge sedan förlorad för det tyska folket. Om nu befolkningen uttalar sig i adresser mot neutraliseringen och för anslutningen till Frankrike, skall naturligtvis storhertigdömets ombud å konferensen bli nödsakad att framhålla denna stämning hos befolkningen. Detta ombud, ministern Tornaco, är äfven för denna införlifning i Frankrike och skall derför icke tveka att uttala denna mening. Är det väl troligt, att Frankrike icke skall upptaga detta moment under förhandlingarne och göra gällande sin gamla sats, att befolkningens önskan bör höras. Häri skall det finna obetingadt understöd at Italien, och troligen till slut äfven af England, som efter Joniska Öarnes ötverlåtelse till Grekland ej skall kunna här motsätta sig en befolknings önskan. Österrike har genom art. V i Pragertreden äfvenledes på visst sätt godkänt folkomröstningens grundsats. Möjligen skall det derför icke heller undandraga sig att deltaga i detta medel att korsa Preussens planer. Belgien måste vara belåtet med att bli af med det omtvistade landområdet, som endast skulle vålla det obehag. Majoriteten inom konferensen skall på grund häraf stå på Frankrikes och luxemburgarnes sida. Skall Preussen ensamt motsätta sig beslutet — skall det i händelse af vägran finna understöd hos RyssJand? På detta sätt synes den stora principfrågan om folkens sjelfdestämningsrätt ånyo träda fram. Kan man väl hoppas, att Preussen och Ryssland skola utan svärdslag böja sig tör denna nya rätt. Och kan man väl tro, att Frankrike, att kejsar Napoleon skall utan vi dare uppgifva densamma? Den luxemburgska befolkningen sjelt har hittills för litet uppmärksammats i den pågåDet kan dock nu antagas, ati kKamma att anala an eji obeende tvisten. densamma skall