skräckta qviunan maste ha utstått då hon fann sig ansigte mot ansigto med sin förföljare — då hon fann att det andrum som hon påräknadt var en falsk beräkning. Det var tydligt att den olyckliga qvinnan i allt lugn gått till hvila, ty hon var iklädd sin nattdrägt då hon blet funnen och hennes sängkammare var fullkomligt i ordning. Den naturligaste misstanken var att tjufven lyckats att öppna de gömställen som dolde den stackars Comels rikedom utan att den gamle maunen (som ej lidit det riugaste yttre våld) hört det, men att offret för röfveriet slutligen blifvit väckt ur sin sömn, blifvit slagen af förfäran öfver det skådespel som framställt sig för hans ögon och att något rop eller någon rörelse af honom väckt och oroat Clmence, van vid att äfven då hon slumrade öfvorvaka sjuklingens oroliga sömn. : Att denna natts förskräckliga händelser följt snabb! efter hvarar ära var otvifvelaktigt. Jag var ängsligt nyfiken att få höra huru allarm blifvit gjordt och gensdarmerna kommit tillstädes och erfor att dettu skett genom fröken de Corandeuil. Hon förklarade att den omständignet som nagra dagar förut inträffade att hon hörde en persou passera förvi henne och Clmen e när de lemnade hotellet genom trädgardsporten; gjort henne orolig och vakSån; att hou då frågat Clåmencc, hvars svar var otillfredsställande, men att denna slutligen erkände atten person passerat förbi dem och förklarade att denne person varit Antoine Leroux. Fröken de Urandeuil intygade vidare, att Antoine Leroux var en in im vän till Jean Comel, så vidt hon och betjeningen visste, och att han trod