vaktar ett lägligt ögonblick, för att störta denne preussare. Man får ej heller dölja ör sig, att det inom alla sydtyska stater finnas många elementer, som skulle med jubel fmottaga den suveräna partikularismens och det österrikiska skyddskapets återupprättande, såframt det fanns utsigt till, att det kunde lyckas. Från Mexico ingår nu underrättelse om, att juaristerna börjat bombardera Vera Cruz, den enda stad der fransmän ännu hålla sig och hvars tullinkomster Frankrike slagit under sig. Staden skall vara alldeles omringad af juaristerna, vattenledningarne ha af skurits och sedan den 31 Mars saknas färska lifsmedel på platsen. Kejsar Maximilians ställning är mycket kritisk, och fruktan för att det mexicanska folket skall handla öfveriladt emot honom har frammanat Förenta Staternas diplomatiska inblandning till hans förmån. Österrikiske gesandten i Washington har anhållit om denna inblandning, sägande att Maximilian tör ögonblicket är innesluten af Juarez trupper i Queretaro och att österrikiske kejsaren fruktar för sin brors lif. Statssekroteraren Seward telegraferade då till amerikanske ministern Campbell i Mexico befallning om att skicka en kurir till Juarez, för att underrätta honom, att om Maximilian fölle i de juaristiska truppernas händer, skulle man anse för en handling af vänskap mot Förenta Staterna den goda behandling, som han och hans soldater emottoge. Från Gibraltar erfares, att Frankrikes f. d. öfverbefälhafvare i Mexico, marskalk Bazaine, d. 26 April passerade sundet och att han väntades såsom i går till Toulon. I Paris har det nya bladet Journal de Paris nu börjat utkomma. Skräddarne fortfara i sin gråve, hvilken nu kommit dithän, att majoriteten vill tvinga den minoritet, som åter skulle ha lust att börja arbeta, att icke åter upptaga arbetet, innan majoriteten genomdrifvit, om det låter sig göra, sin plan. Ett olyckligt och i sjelfva verket ofritt tillstånd! Den internationela juryn för de sköna konsterna, sektionen målning, har tilldelat medaljen af första klassen åt: hrr Pils, Fromentin, Bida, Frangois, Millet, Breton, Daubigny och Robert Fleury, franska målare; Calderon, engelsman; A. Stevens och Willems, belgier; Menzel, preussare. Vils, Bida, Frangois, Robert Fleury och Willems erhöllo samma medalj äfven vid expositionen år 1855. Om de franska revolverkanonerna skrifver en pariserkorrespondent: De skola icke sammanställas i batterier, utan tilldelas de enskilda truppkårerna och särskilt infanteriet, såväl som äfven det lätta kavalleriet och i allmänhet de lätta trupperna. Denna utdelning har redan egt rum vid ett antal regementen. De tyckas till konstruktionen vara en förening af den lilla tändnålshandkanonen, som 1857 och 1858 äfven skulle utdelas åt den preussiska armeen, och den nya liknande uppfinningen af Dreyse, med hvilken sedan förl. höst försök göras i Berlin. Fördelen med dessa kanoner uppgifves vara den, att ur en enda kanon kan i oafbruten följd på en gifven punkt utslungas ett sådant regn af projektiler, att man fullkomligt beherrskar densamma och i nödfall ersätter elden från hela batterier. Tyskarne tro sig emellertid med Dreyses nya kanon kunna täfla i afseende på detta vapen med frans männen.