Rattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. För några dagar sedan infann sig i jungfru Nelly Grimbergs försäljningsstånd vid Rosenlundsgatan, hvarest tillhan lahallas åtskilliga artiklar tillhöriga den mindre anspråkslösa men derföre icke mindre mångfärgade fruntimmerstoaletten, en okänd qviusperson, hvilken lät lägga fram för sig en stor del af den hederliga gamla jungfruns anspråkslösa varulager. Det är så goda kunders bland qvinnokonet vana, och gamla Nelly knotade derlöre icke, förrän det befanns att den okända kunden aflägsnade sig utan att köpa det ringaste. Nu blel Nelly forargad, och började fundera på, huruvida qvinnan gått alldeles tomhändt ifrån henne fastän hon ingenting köpt. Nelly har visserligen glasogon, men man kan icke derföre ha ögonen öfverallt, och omöjligt var det visst icke att qvinnan knipit något, sa mycket mindre som Nelly tyckte sig förmärka en högst betänklig minskning i en hög ai brokiga balfylletyger som utgjorde en af butikens mera vårderika inventarler. Hon uttryckte genast sina misstankar för ett par karlar i närheteten, som genast sprungo efter qvinnan och förde henne tillbaka till den hlla försäljningsbutiken. -Framförd dit kastade hon ifrån sig ett stycke grönrutigt halfylletyg, hviket hon medgaf sig ha stulit. Jungfru Nelly var nog beskedlig att ej vilja anmäla qvinnan och hon fick derföre oantastad gå vidare, men efter några minuter märkte jnngfru Nelly, att hon måtte ha bhfvit bestulen på ännu mera af det lysande halfylletyget, och åter begåfvo sig de båda karlarne på språng efter qvinnan, som denna gång upphanns utanför cugelska kyrkan. I forlitande på den godtrogenhet, som förut blifvit bevisad och som nära ng räddadt henne från närmare bekantskap med polisen, bedyrade den okända med många försäkringar sin oskuld