de, utan att den talang som förtjusat vest götarne är en t. d. statist, från Bockfotens dagar å Djurgårdsmanögen i Stockholm. Bönhaseri. En guldsmed Hellsten i Up sala har för nägra dagar sedåu dömts till bo ter för olollig utötming at tandlakareyrketEtt s. k. bönehus har i Norrtelje upp förts at Vännernas samfund. Mandagen förra veckan försiggick derstaues en slags diputation i religiösa ämnen under ledung a en landtbrukare Lind, som at -Vannernar dit kallats från Stockholm. Bönehuset bestär a en timrad oyggning i 2 våningar, i närhetei af stadens kyrka Det iure presenterar ei ljus och glad anblick med mer an 20 töuster lufter, som belysa nedre våningens bänkrade och talarestol, samt Öire Vänlngen, som utgo res af en ätven med bänkar torsedd läktare En varmbadiurätining ar påtänkt at bildas i Ystad, men iorslaget narom tycke: helt kalit mottagas al stadens inuevänare. Sjelfmordsförsök. Gefle-Posten be: rättar, att ete törsok till sjellmord häromdager företogs vid Eitkarleby, i det att en stude: rande, stadd på resa till Upsala i sällskap med en kamrat, då kdonet passerade bron stigit ur och kastat sig hulvudstupa i eltven. Han hade dock bliuvit törd i s. k. bakvatten, uvarifrån tillskyndande folk efter åtskilliga ansträngningar lyckades upptaga honom vid lit. Namnet på personen ätvensom skälen will hans förtviflade 16rsok uppgitvas ej. En tragisk historia. För några dagar sedan blef en arbetare vid naun Jensen nära Veile, i Danmark, häktad för det han ötverfallit och misshandlat en annan man. Samma afton J. häktats lemnade hans hustru med sina 4 barn, at hvilka det äldsta var 11 år gammalt, sivt hem, och följande dagen funnos säväl hustrun som barnen döda i Uldums ä, sammanbundna med ett rep. Förfalskning. Från Söderköping skritves d. 10 d:s: Tvenne här på orten sällan afhörda brott äro för närvarande föremål tör ransakning vid härvarande rådhusrätt, i det att tvenne läntagare i Östergötlands enskilda banks afdelningskontor härstädes äro åtalade för begagnande af falska namnunderskritter å sina lanehandlingar. De anklagade äro båda två från omgitvande landsbygd, den ene nu likväl boende i Norrköping. Svenska församlingen i London. Från London skritves ar Norrkopings LIdningarskorrespondent derstädes: D. 31 Mars höll i. o. legationspredikanren Frithiof Grafström sin alskedspredikan i vår lilla svenska kyrka, Församlingen var också mangrannt tillstädes. Den ministeriella bänken va: full at höga hersar och damer (svenska herrar och riddersmän); konsulatsbänken deremot hade tomma platser, ty den, som vanligen satt i venstra hörnet, har, som man vet, lemnat det jordiska, och au sutto der endast konsulatskanslern och var nye pastor, br Svensson Svedberg. Aila de andra siolarne voro sullsatta, platserna på orgeln likaledes, och bänkar voro framställda och fyllda längs hela gången upp till altaret, och der uppe stodo stolar i stort antal. Dock förslogo dessa icke, ty allt efter som folket kom fylldes de, och altarskranket var tätt beklädt med väderbitua sjömän. Annu flere komma; vaktmästaren, i sitt granna blå livr med 13 tums breda guldgaloner, vet ej mera hvar de skola placeras. Nagra damer anlånda, och hans sorlagenhet ökas; han går upp tll klockaren; det hviskas och pekas; under tiden sjunges en psalm, damerna tränga sig ini hvad väl egentligen kallas de giftas sida — jag menar de stolar, som besättas af herrar och damer gemensamt — men herrarne kunna ej finna några platser; dörrarne Öppnas och de ackommodeias i rummet bakom altaret, med länstolar i en halfeirkel framför eldbrasan i kaminen, omgifna af de a väggarne upphängda olje målade porträtterna af -ala skuggor och vördade fäder och gamla konsuler etc., samt sittande öfver den store tänkaren Emanuel Svedenborgs grafkor. Predikan börjas; ännu komma remlingar, som ställa sig vid sidan af våra stolar. Der står främst i ledet en ung, vacker och välväxt sjöman, klädd i sina sprat-i-landgangs-klader och vändande på en valdig buss inom de väderbitna kinderna ; att döma ai utseendet, var han en ung, intelligent styrman, eu sådan son, på hvilken de nordiska brödrafolken meu stolthet och glädje kunna skåda, och som så väl häfdar vår nations rykte för sjöduglighet. Dock, till mitt ämne: pas.or Grafström gaf oss en af sina vackra predikningar, en sådan som klappar på hjertats innersta dörr, och jag kan försäkra att, synnerligast då han vände talet på sin stundande alresa och der vid berörde de punkter, som närmast talade till en hvar, fanns intet torrt öga i kyrkan. — Han lemnar oss nu, efter fyra års vistande i London, under hvilken tid han sorvärsvat sin lilla församlings aktning och kärlek samt utvecklat stor verksamhet för det kar modersmålets predikande på engelsk botten. Han blir här mycket saknad. Es sr DER SEE DERE