en garnison derstådes. Storhertigdomets befolkning är, enl. hr v. Bismarcks medgifvande, emot en sammansmältniog med Tyskland. Besättandet af denua vigtiga fästning, hvilken på denna sida öppnar en väg will Frankrike, är nu ej mera foranledt af någonting. Derför fordra vi öppet, i det vi dock förbehålla oss bedomandet af det sätt, hvarpå underhandlingar inledts och förts, luxemourgska fästomgens utiymmande af de preussiska trupperna. Ester den oegennyttiga hållning vi intagit gentemot Preussen, skuile denna makt bevisa oss en sor otacksamhet, om han ville emot oss intaga en illa sinnad eller fientlig ställning. Grundsatserna för vår politik äro kända, Vi tro, att Frankrike skall akta folkrätten och icke vägra dess intressen något rättvist ullgodosoende. Vi tro, att det ingenting har att frukta al de detsamma omgisvande nationaliteterna och att det i grannskapet vill fria och starka uationer finner bättre garantiier, än i närheten af små förslafvade och splittrade iolk. Ledda af dessa grundsatser, hafva vi uppsattat händelserna i Italien och Tyskland. Ett fritt, enigt Italien har aldrig förskräckt oss, såsom man vet; et fritt, enigt Tyskland förskräcker oss lika litet. Under den sista sorvecklingen funno vi i Preussen en mycket nyttig allierad för Italien, Vi sago för Italien i kriget eu tillfälle att från sin jord fördrilva de sista förtryckarne ... Våra sympatier, våra intressen auvisade oss att tillråda en allians mellan Frankrike och Preussen samt Italien. Vi drogo ej ett ögoublick i betänkande att göra detta. Rauet förjdes icke, men man kunde åtminstone trv, såsom vi ock gjorde, au regeringen, äfveu om hon följde en annan politik, skulle i hänsyn till den deraf följande dubbla eventualitet vidtaga sina mått och steg. Detta hopp bles gäckadt. I dag stå förhållandena helt annorlunda. Den italienska enheten är gjord, Österrike, som trädt tillbaka inom tillbörliga gränser, är för oss ej mera nägon anledning till fruktan. Dess intresse nödgar det tvärtom att söka vår allians. Fordom en härd för kontrarevolutionen och en stödjepunkt för allt slags tyranni, bemödar sig denna makt nu att återvinna sina folks förtroende genom införandet af konstitutionelt-liberala institutioner. Den tyska enheten är färdig och vi se, såsom vi upprepade gånger förklarat, deri ingen fara, förutsatt, att denna enhet försiggår till Tysklands och icke till Preussens fördel. Det skulle vara en fara, om Preussen begagnade tyskarnes behof af enhet till att borttaga deras frioch rättigheter samt göra dem sjelsva tjenstskyldiga under sitt herravalde. Om deremot Preussen uppgår i Tyskland, såsom Piemont i Italien, om det tyska folket blir herre öfver sitt öde och sina handlingar, har Frankrike ingent ng mera att frukta från denna sida och måste rikta alla sina sympatier på det tyska folket. Frankrike önskar att fortfafarande stå i godt förhallande till Preussen, men endast under det vilkor, att det aktar de detsamma omgifvande nationalileterna. Vore det anuorlundaskulle Frankrike, om det ej ville assta från sin civilisatoriska roll och se om rang såväl som sitt iuflytande i verlden förminskadt, icke kunna neka de hotade folken sitt bistånd. Frankrike skulle till bevarandet af denna rätt och till försvar af sin ära ha denna beundransvärda arme, som, såvidt vi veta, ej gått tillbaka sedan de ärcrika fälttågen på Krim och i Italien, utan ännu alltjemt är, om än icke till numerären, dock till sin beskaffenhet, den första arme i verlden. Frankrike skulle neml. ega denna moraliska kraft, som det har från första revolutionen och hvilken så ofta förhjelpt det till seger. Denna krasa skall genom en allvarlig politisk reform ånyo väckas till lif. Manifestet slutar med en uppmaning till kejsaren att ätergifva landet full frihet, hvarigenom det skall kunna bjuda spetsen åt hvilken koalition som helst. Vi ha utförligt meddelat detta manifest, emedan det tydligen är ett troget uttryck för den i Frankrike rådande allmänna meningen. Köln. Zeit. berättar som visst, att i gevärsfabriken vid Puteaux äro dagligen 1,200 arbetare sysselsatta från kl. 6 på morgonen till midnatt endast med förtärdigande af låsdelar för Chassepotgevär. Samme korrespondont säger, att franska armeen ännu icke är marschtärdig, men att inom fem veckor 500,000 man kunna stå under vapen. Från Wien skrifves till Köln. Zeit. : sPreussea kan ej räkna på att finna understöd hos Österrike, och det måste bereda sig på, att den nya italienska ministören med Ratazzi i spetsen ingår ett förbund med Frankrike. Skulle Preussen ej tycka sig redan ha fiender nog, utan äfven önska att skaffa sig hela den skandinaviska Norden på halsen, så behöfver det blott såsom hittills låta art. V i Pragerfreden vara en död bokstaf, sastän det ej kan anföra en enda hållbar ursäkt härför. Österrike företager likasom Italien betydande sjörustningar. Från Wien skrifves härom: Den österrikiska marinbestyrelsen utvecklar stor verksamhet. Linieskeppet Österreich går sin fullbordan till mötes. Pansarkorvetten Helgoland skall löpa af stapeln redan d. 8 Maj, årsdagen af sjöslaget vid Hel.goland. Handelssocieteten i Triest bygger en fregatt, som skall heta ÅAdmiral Tegetthof. Ungern förärar kejsaren tre pansarfregatter i anledning af kröningen. Anmärkningsvärd är äfven en underrättelse trån Plymouth, enligt hvilken krigsångaren sRockney, som skulle afgå till Kina, fått kontraordre. Man vill söka anledningen härtill i förvecklingen med Spanien, men England kan omöjligen behöfva att för Spaniens skull hålla ett krigsskepp qvar. Antagligt är, att England, äfven det, samlar sina krafter och gör sig redo att möta de allvarsamma händelser som hota. Inför den inträdda törvecklingen mellan Frankrike och Preussen, hvilken hotar att antaga de största proportioner och draga till sig