hvilken man dock genom ett särskildt utskott vill minska. Att hela sällskapet skulle följa med om en privatbank stupade, betecknade hr W. som en mycket vacker tanke; men hvarföre skulle dessa inrättningar mera än andra vara hindrade att fortsätta sin verksamhet, derföre att en yrkesbroder gick under? Var det ej ett vackert testimonium att på 36 år ingen enda privatbank gått under? Hr Schartau fick 19 med sig för återremiss, hr Wallenberg åter 67 med sig för bifall till utskottets afstyrkande. I andra kammaren var striden mera långdragen än liflig. Ej mindre än 27 talare uppropades och repeter-uren voro följaktligen i mycken verksamhet. Privatbankernas vedersakare voro talrikast bland tf. d. bondeståndet; till dessa slöt sig naturligtvis grefve Posse och hr Key samt prof. Agardh. Bland de förstnämnda framträdde den k. svenska afundsjukan i hela sin naturliga oförbehållsamhet. dessa var lika märkbart. Grefve Posse är visserligen delegare i skånska privatbanken, men — ni måste dansa, bästa hr grefve, hviskades honom i örat af landtmannapartiet, hvars chef han får anses vara. A motsidan talade kammarrådet Kinmansson, hrr Lindström och Hedlund, frib. Liljen— — HN DD DD —— — DM AOA — ÅA AA — —— — erantz, hrr Schwartz, Muren och Kock med den största sakkunskapen. De visade huru orättrådigt det vore att högre beskatta denna rörelse än andra rörelsegrenar, som äfven gåfvo vinst; att det vore ett våld att, sedan oktroj blifvit privatbankerna beviljad med rättighet att utgifva sedlar, nu särskildt öka deras skatt för denna rättighet. Talarne på denna sida hade en påtaglig öfvervigt deri, att de utgingo från en rättsgrundsats, som hr Lindströms erinran derom, att de enskilda banker, som mest begagnade sig af sedelustgifningsrätten, alldeles icke voro de som lemnade den största vinsten. Det blef dem allt mera klart att hufvudsyftet — att komma åt Stockholms enskilda bank — icke skulle vinnas, och det harmfulla deri kan man lätt fatta. Med 88 röster mot 77 blet betänkandet återremitteradt. Saken gestaltar sig derigenom så, att begge kamrarne framdeles skola votera öfver bifall till betänkandet (afslag å motionerna) och en ökad beskattning enligt hr Almqvists reservation. Men med antagaude af att rösterna för och emot utfalla i begge kamrarne på lika sätt som hittills, så blir resultatet att 145 röster afgifvas emot motionerna och 108 för dessas syfte; men minoriteten kan blifva och blir sannolikt ändå mindre, emedan dessa motioner vilia beskatta de sedelutgifvande bankerna på olika sätt. Tager man i betraktande att de Schulzenheim-Medinska motionerna af det s. k. Å-landtmannapartiet inom andra kammaren enhälligt understöddes (detta partis uppfattning af sättet att understödja jordbruket är oberäknelig), så är detsamma långt ifrån så starkt som det velat göra troligt. Tages vidare i betraktande Dagl. Allehandas stormtrumning mot privatbanksintresset, representeradt af Stockholms enskilda bank naturligtvis, så är det betydelsefullt att det våldsamma bullret sej kunnat göra större eflekt på flera i begge kamrarne än fallet är. Man kan häraf draga Iden rimliga slutsatsen, att äfven det tförfärlisgaste buller för ett intresse som är haltande, licke medför det dermed afsedda resultat. Det lär troligt, att de enskilda bankerna med tiden afsäga sig sedelutgifningsrätten, emedan den sådrager dem kostnader som äro i stigande, under det fördelarne ej växa i samma proportion. Men det är lika troligt, att kreditsedlarnes indragning skall medföra stora olägenheter. Under den ofvan omförmälda debatten Ätt de icke voro lottegare i någon privatbank hördes tydligt; att de ville dela vinsten motsidans talare icke ens bjodo till att bestrida. De funno sig också ytterst besvärade af spridde sig ett rykte, som inom andra kammaren satte lif i många lättrogna. En, naturligtvis väl underrättad, försäkrade, att hr Wallenberg aftonen förut haft en långvarig saudiens hos konungen, och att dermed in:et annat kunde åsyftas, än hr Wallenbergs inskallande i konseljen såsom finansminister. En ledamot anbringade genast högra pekfingret på sin näsas högra sida och sade: det har jag förutsagt redan för tre år sedan. En annan anbringade sitt venstra finger på venstra sidan af sin näsa och sade: tför fem år sedan sade jag det. En tredje gned sig i pannan och sade med dot röst: ÅJaså! Jo jo! Men hvad i herrans namn skall grefve Posse då taga sig före: — Sitta öfver naturligtKT