AVD, VILA RIE RA alls icke tänker att låta Luxemburgsköpet gå tillbaka. Derjemte påstår man, att commandant Loysel, chef för den forna mexicanska armeens generalstab, och andra högre officerurc afgått till Rhen, och att en del af Lyonoch Pariserarmåerna satt befallning om att göra sig marschfärdiga. Med dessa krigiska rykten gå naturligtvis ej allenast börserna, utan älven tidningarne hand i hand, och den refrain, som de senare alla i dög sjunga efter, lyder: Luxemburg eller kriget! Hvad angår franska armens beväpning med nya gevär, skall densamma hittills hafva erhållit 257,000 Chassepotgevär. Det nya miliärförslaget skall med all energi upprätthålias af regeringen, i trots af oppositionen inom hela landet. Krigsministern marskalk Niel anser Frankrike beredt att upptaga ett krig med Preussen. Frankrikes sändebud i Wien, hertigen af Grammont, har från Wien atrest till Paris, och ställes denna resa i samband med fastställandet af en allians mellan Österrike och Frankrike i händelse at ett krig med Preussen. Det är i alla händelser ej underligt, att, efter hvad Bank-Zeitung i Berlin vill veta, Bismarck tör några preussiska deputerade betecknat situationen såsom mycket allvarlig. Preussen, skall han hafva sagt, uudviker allt, hvad som kan göra den ännu betankligare; det skall så t ex. icke törlägga husarer till Luxemburg, hvilket man påtänkt, emedan missförständ kunde uppstå derat att gränstrupperna förstärktes. I Preussen företagas inga! rustningar; man har endast gifvit betallning om, att de till September betingade leveranserna skola presteras redan i Juni. Inom Englands underhus har den luxemburgska frågan varit föremål för en interpellation. Sir Robert Peel tillsporde neml. utrikesministern lord Stanley ang. det nyli gen gjorda förslaget om att ötverflytta Luxemburg trån Holland till Frankrike med dess 200,000 innevånare, al hvilka 180,000 äro tyskar, till ett pris af c:a 20 pr hultvud. Det var, sade talaren, svårt att törstå den stranske kejsarens motiver. Han hop ades, att manhade lord Stanleys framställningar att tacka för att en för Belgien så farlig och för Europas fred så hotande plan hade tagits tillbaka. : Fastän Luxemburg alltid eftertraktats af Frankrike såsom at största vigt vid försvar, hade det städse i fördragen betraktats såsom en del af det tyska förbundet, och han hoppades, att regeringen icke skulle lemna medhåll åt dessa Frankrikes utvidgningsplaner, hvilka, om de fullföljdes, måste inkasta Europa i ett allmänt krig. Lord Stanley genmälte, att det var fullkomligt sannt, att konungen af Holland en gång var fullt redo att afstå Luxemburg till Frankrike under vissa vilkor — at hvilka det ena var luxemburgska betolkningens eget samtycke såväl som den preussiska regeringens bifall. Då saken kom till preussiska regeringens kunskap, gjorde hon ett meddelande härom hos undertecknarne af Aprilfördraget 1839, och britiska regeringen tillspordes, huruvida hon ville söka afråda konungen af Iolland från att ingå på transaktionen och hvad uttolkning hon gaf åt den i fördraget innehållna garanti af att Luxemburg skulle tillhöra Holland. På den andra trågan sade tal., att hau vägrat genast asfgitva ett bestämdt svar, men han hyste något tvifvel om, huruvida den kunde tillämpas på detta fall. Fördraget var en garanti för konungen at Holland, och om han var belåten med afträdelsen, rörde trågan endast Frankrike och Tyskland, och hvad angick en garanti af det tyska områdets integritet under Tysklands nuvarande mäktiga ställning, kunde den väl ej vara af synnerlig vigt. I hänsyn till den första frågan, kunde det, alidenstund det ingick i vilkoren för afträdelsen att luxemburgska befolkningen och preussiska regeringen skulle samtycka dertill, om dessa vilkor uppfylldes — hvilket var knappast troligt — neppeligen vara britiska regeringens pligt att blanda sig emellan med råd till konungen af IIolland. I denna anda afgaf han ett provisoriskt svar på den preussiska depeschen. Tal. slutade med uttalande at den förhoppning, att huset skulle anse regeringen hatva handlat rätt, då hon vägrat att onödigtvis inblanda sig i en sak, som kunde bli mycket allvarsam. Vigten af detta uttalande står tydligt tör enhvar; ty det innebär faktiskt, att England icke kommer att motsätta sig Luxemburgs atträdelse, hvilket vill med andra ord säga, att lord Stanley tillbakavisat Bismarks begäran om Englands bistånd i den luxemburgska saken. Det finnes tillochmed de, som antaga, att Englands lifsintressen i Amerika och Orienten nu hotas af ea fara, som gör den franska alliansen så vigtig tör England, att det skall ingå på Frankrikes utvidgning vid Rhen — ty det är dit Napoleon syttar — derom stämma alla uppgifter öfverens. I Pays läsas följande märkliga upplysningar: I Belgien råder fortfarande stark jäsning. Den franska rörelsen träder med hvarje dag bestämdare fram såväl i dep. kammaren och senaten som i det offentliga litvet. Man berättar i främmande tidningar, att vi vilja annexera Belgien. Sanningen är dock den, att utsigten till att en fransk annexion är See 14—0114114 SIM LCTvAuLTL IR, AAA —— i t i HM leWwnvo———ÅrÅ— — — -möm—U—n. —