ter följdes den genom hela maskinafdelningen uppförda plattformen rundtomkring palatset, bvarvid de främmande kommissionernas och juryernas ledamöter, hvilka voro placerade i sina resp. länders afdelningar, presenterades allt efter som cortegen framskred. Vid nedstigandet i den stora vestibulen midt för hufvudingången presenterades de olika franska kommissionernas och juryernas ledamöter, derefter passerades tafvelgalleriet, likaledes genom hela dess längd, der i den franska afdelningen de inviterade, såsom ministrarne corps diplomatique m. fl. hade sin plats. Slutligen skulle vägen tagas genom den inre trädgården och rue de Belgique i den motsva rande ändan af palalsel, der deras majestäter åter skulle uppstiga i sina vagnar och ceremonien var slutad. Huruvida den sista delen fullt exakt söljdes, skall jag dock låta vara sosasds, ty efter en ligen lång väntan törklarades, utan att coriögen i synlig måtto passerat der förbi, circulat onen åter fri. De vägar tåget skulle gå sram spärrades nemligen och fingo ej tilltrådas at publiken förrän cortgen passerat, hvadan allt efter som den trawgick och spärrningen upphörde, sviten växte i oändlighet. En stor del maskiner voro igångsatta, musik såväl i den inre trädgården som i den yttre parken, vattenkonsterna plaskade, en talrik folkmassa, som jag dock ej vågar mig till någon siffra bestämma, böljade fram och åter, och en strålande sol belyste hela dagen den brokiga taflan, hvilken dock till en del förenklades genom påbudet att de inviterade herrarne skulle infinna sig i frack och hvit halsduk och damerna i eitollette de ville, hvarigenom man gick miste om en mängd lysande unitormer och toaletter. Ärven kejbaren var civil. Sålunda försiggick, utan någon egentlig högtidligget och oaktadt de 20 francs som fordrades i entrå, öppnandet af denna exposition, som förmenas skola göra epok i verldshistorien. Åtminstone skall den vida öfverglansa alla föregående och kanske ätven eftkerföljande. Den vigtiga tilldragelsen är naturligtvis förevigad genom en medalj, hvaraf exemplar i brons funnos att tillgå till två francs. Den framställer å ena sidan kejsarens lagerkransade hufvud med den vanliga omskritten: Napoleon III. Empereur, och på den andra en genius, om industriena eller Frankrikes, skall jag låta vara osagdt, sittande öfver en jordglob samt hållande i handen en plan af expositionspalatsei. Inskriptionen lyder: Exposition universelle de MDCCCLX VII å Paris. Att i det kaos som expositionen, äfven sedan den blir färdig, kommer att förete, fastställa någon viss plan för dess öfverskadande och skildrande, torde ej vara rådligt. Bäst lär väl vara att vanka at och an och titta bär och der. Tillfälle till omvexling kommer ej att fattas. Hvad som i svenska atdelningen väckt mycken uppmärksamhet är nationaldrägterna. Framför dem stannade oupphörligt beundrande åskadare, som prisade såväl utförandet som smaken i grupperingarne etc. Frankrike har ätvenledes utställt nationaldrägter, men ej nedlagt något arbete på hufvudena, som klumpiga och tillyxade förstörde effekten. En del figurer voro till och med alldeles hufvudlösa. månanda blott tillsvidare. Vid passerandet at det engelska gebietet stötte jag på ett litet blygsamt bokhandelsstånd, som det tycktes och hvilket i och för sig ej skulle ådragit sig någon uppmärksamhet om icke den der placerade mannen derom drager torsorg. Med ett dåsirez vous, monsieur:. sticker han nemligen små volymer i händerna på förbipasserande — Voulez vous en frangais ou dans une auv lavgue? — Je ne erois pas que vous en avez dans ma langue. — Laquelle est donc vot langue? — Suddois. — Jaså, herrn är svensk. Jo bevars, hvad det finus, svarade mannen på veritabel svenska, räckande mig ett prydligt exemplar af Apostiagerningarne. Det var nemligen en landsman, som varit i London och nu för ett missionssällskap derstädes fått i uppdrag att här distribuera deras alster. Det är icko för att förtjona på det, det kostar ingenting, menade mannen, — ÅJa, ja, det är väl det enda sättet att fi artikeln bemärkt, blel milt svar, i det jag aflagsnade mig, men tänk hvilket vackert bibliotek jag på det viset kommer att få ihop, jag som tänker bli en flitig kund vid expositionen. Nästa gång skall jag bedja att få ett exemplar på turkiska, ty det finns der med. Det ståtligaste i franska afdelningarne voro Manufactures imperiales, Sovres-porslin och gobeliner, samt den präktiga glasutställningen midt emot dem med väldiga vaser. fontäner och dylikt i gjutet glas, ätvensom Christofle Ciis eleganta kollektion i bronz och metal blancr; men ron nontre pas encore, och derför skola vi hafva dem i godt minne så länge, — och dermed tror jag att vi taga afsked trån expositionen för i dag för att till nästa gång fundera på hvar vi ogentligen I skola börja eller sluta.