Det skall bli af intresse att ersara, huruvida denna angelägenhet kommer att utöfva något inflytande på händelsernas utveckling i Europa, hvarest för öfrigt den luxemburgska frågan ännu spelar en betydande roll. Inom pressen skall man, hvad denna beträffar, antagligen någon tid förbli inskränkt till gissningar, emedan nu tydligen ett längre eller kortare stadium af förhandlingar mellan de europeiska hofven förestår, innan situationen antingen blir afgjordt krigisk eller tager en fredlig vändning. Åt hvilken sida afgörandet skall luta, kommer troligen att bero på utgången af de diplomatiska steg, grefve Bismarck i sitt förut antörda tal ötver frågan antyder. Det gäller naturligtvis om, att i händelse af ett europeiskt krig göra sig försäkrad om allianser. Dessa återigen bero på makternas gruppering och intressen. England tyckes, om det ej ruskas upp genom närmandet mellan Ryssland och Amerika, fortfarande vilja hålla sig tillbaka från allt deltagande i de kontinentala angelägenheterna och fördjupa sig i diskuterandet af den för utlandet ytterst tråkiga valreformfrågan. Hvad folkets stämning inom England angår, står den alldeles öfvervägande på Tysklands sida — ännu åtminstone. Den andra staten, som genom sin hållning under ett franskt-tyskt krig kunde kasta en betydelsefull lott i vigtskälen, är Österrike; men äfven Österrikes politik kan antagas luta till neutralitet — tillsvidare, ty de rykten, som under lång tid varit utbredda om en allians mellan Frankrike och Österrike, hal hittills icke med säkerhet stadfästat sig. Osterrike kan också svårligen uppträda fientligt mot Tyskland i en strid, som onekligen snart skulle få karakteren af en tysk nationalstrid. Äfven Ryssland skall kanske hålla sig tillbaka, tills afgörande händelser inträdt, men tillsvidare liksom de andra makterna uppmana till fredligt afgörande. Att Preussen ej skall låta det saknas alliansanbud i Petersburg är säkert, likasom att äfven rykten skola sättas i omlopp om, att fördrag redan afslutats. Köln. Zeit. antyder, att Preussen möjligen var under kriget mot de sydtyska förbundsstaterna tvunget att lofva Frankrike för sin del Luxemburg. Vi våga, heter det, xej för vår del med full säkerhet påstå, att den preussiska Mainarmeen, hvilken utgjordes af ungefär 50,000 man och måste kämpa mot ungefär 100,000 man, var i stånd att derjemte jaga ytterligare en fransk armå om 200,000 man tillbaka ötver Rhen. Var detta ej fallet, hade Bismarck kanske endast valet, att uppgifva det af honom redan genom författningsförslaget af d. 19 Juni 1866 värdelöst förklarade Luxemburg eller också uppoffra en betydlig del af Rhenländerna, och töredrog, såsom statsmän så ofta måste göra, blott ett mindre ondt framför ett större. Öppnandet af verldsutställningen i Paris d. 1 d:s försiggick efter följande program: Kejsaren och kejsarinnan anlände kl. 2 e. m. utanför stora ingångsdörren till byggnaden samt gjorde en premenad genom åtskilliga delar af palatset och parken, åtföljda at en talrik svit. Utställningskommissarierna och medlemmarne af de olika ländernas juryer föreställdes deras majestäter på den platform, som sträcker sig genom hela maskinrummet, alla i deras resp. afdelningar. En stor mängd inoch utländska damer voro särskilt inbjudna och upptogo de öfriga rummen, som det kejserliga tåget passerade. De inbjudna herrarne buro frack och hvit halsduk, damerna voro klädda i toilette de ville. Den icke reserverade delen at byggnaden upptogs af abonnenterna och de personer, som velat betala 20 fros i inträde. Inom franska senaten har Renan varit föremål för ett häftigt angrepp, på grund af hans radikala religionsåsigter. Saint Beuve försvarade honom i forskningens och vetenskapens namn. Taikuns af Japan broder väntades d. 1 April till Paris med en svit af 50 personer. Han medför dessutom 30 unga män i en ålder af ungefär 20 år, hvilka tillhöra de högsta familjerna i Japan och komma till Paris för att fullborda sina studier. I Rumeniens hufvudstad råder stor jäsning, på grund af upphetsningarna ochvwintrigerna till framkallande af en resning. Den nya ministeren har uttalat sig för den fullständigaste neutralitet. I Konstantinopel har Frankrike lätit till Porten öfverlemna en note, hvari det tillråder Porten att afträda Kreta till Grekland. Österrikes, Rysslands, Preussens och Italiens gesandter gåfvo hvardera för sig muntligen Porten samma råd. Turkiska regeringen svarade med det bestämdaste afslag. Den förre turkiske befälhafvaren på Kreta har återkallats och anländt till Konstanti nopel. Flera jordskalf ha återigen timat i Orienten. I Englands underhus har utrikesminiA . i1KFc —Cä1 L