delningen: Korsfararne, ord af Andersen, nusik af Gade, gafs äfven i Stockuolwm för örsta gången. Gades sångmö är akta norlisk, och måhända just derför i allmänhet nåsot för mycket sentimental, likasom våra vackra folkvisor. Denna komposition, en alt ans mera lyckade, är dock något friskare, shuru här och der kunnat vara mera lif. Mest lyckade förekommo oss, säger P.-T., Korsriddarnas bön, Sirenernas sång och slutkören. Solopartierna utfördes af fru Stenammar (Armida) hr Labatt (Rinaldo) och hr Sandström (Eremiten). Den sistnämnde proioncerade danska språket som en intödd dansk; ifven fru Stenhammar uttalade det tydligt; ninst van vid detta språk tycktes hr Labatt vara, hvilket dock icke hindrade honom att nlägga det musikaliska uttryck i partiet, som exten betingar. Fru Stenhammar var vid rod röst och inlade mycken känsla och sann leklamation i sitt parti; detsamma säges ock om hr Sandström. Kören bestod af omkring 100 personer. — Om Södra teaterns tvenne nyaste pjeser yttrar Aftonbladet: Södra teatern har tt par aftnar bjudit på två nya fria bearvetningar af den outtröttlige hr Hodell, den örra, ett skämt i en akt: En farlig komnission, det senare en fars i tre akter, med let något barocka namnet venus i vargskkinnspels, båda töröfrigt hemmahörande unler det oförargliga löjets, snarare än under critikens domstol. Med andra ord: de äro ett slags hackmat på gamla situationer och id6er, nen vederbörligen kryddade med intall och nyanserade med kupletter och körer af det ippsluppna Hodellska slaget. Ewreträdesvis ir det dessa och detutmärkta uttörandet, som ädda åskådaren från en annars oundviklig edsnad. I den förra pjesen framkallar hr Bergström, som den stockdumma drangen Nilsson, högtider af skratt, och de utmärkt krifna, än bättre utförda kupletterna om En innan gång tillvinna hr Thegerström lifligt ifall. I den senare föredrar fru Hodell likaedes utmärkt kupletterna om Ögonen, hvilca kräfva en utbildad mimik just i det ifråsavarande ansigtspartiet, och hr Bergström är ikaledes här en verklig glädjekälla som den cnä-stele och dumme kyparen Hvitling. Detta tycke är i öfrigt väl orimligt för att riktigt cunna smältas at ärliga svenska magar. — I Fredags afslöts inför Stockholms nagistrat civilt äktenskap emellan tabrikör P. V. Bergstrand och m:ll Sara Theresia v. Reis, lenna senare tillhörig den mosaiska trosbetännelsen.