sökt sätt föredrogs och tillskyndade artisten etormande applåder och framropning. Förtjusningen tycktes sedermera vara i ständigt stigande, Etter ett par dubbelqvartetter: Härold för den unga Floraoch Mandom, mod och morske män, af hvilka isynnerhet den sistnämnde slog an, samt Ierrliga landutförd af kören, uppträdde m:ll Beata Högfelt med en fantasi, för piano hvars briljanta, utförande äfvenledes belönades med rikliga bifallsyttringar och framropning, hvarefter fru Palm åter tjusade publiken med En Värdagaf Lindblad och Vallflickans sång, af hvilka den senare begärdes och gafs da capo. En jägarkör ur Hammeriks opera Tovelill, som för sin raska och naturfriska melodi rönte varmt bifall, afslutade första afdelningen. Den senare började likaledes med en komposition af hr Hammerik, en Marche solennelle ur hans opera ÅHjalmar och Ingeborg för två pianos, utförd af komponisten och hr L. Nathan, hvarpå följde Lindblads Sätt maskinen i gång?, i kör. M:ll Gelhaar sjöng derefter på ett hänförande sätt tvenne folkvisor: ÅAllt under himmelens fäste och Ingrids Vise?, at hvilken den senare måste gifvas da capo, hvarpå nya bifallsstormar och framropning följde. Kören sjöng härpå Uppbäd till jagt at Due och Vintern rasat, hvarefter m:ll Högfeldt i en Morceau åter aflade ett lysande prof på sin utmärkta färdighet på piano. Björneborgsmarschen i kör afslutade på ett värdigt sätt den i allo lyckade tillställningen. Körerna, som i allmänhet utfördes med en berömvärd jemnhet och ensemble, gjorde synbarligen ett lifligt intryck på de närvarande främlingarne, af hvilka redan enskilda framställningar blifvit gjorda huruvida icke oftare ett sådant nöje kunde dem beredas. I betraktande af den korta tid som denna sångkör existerat kunna de prof den härvid aflade kallas mer än goda och den framgång som kom den till del, om ock oväntad, dock berättigad. Må denna framgång blifva dem en sporre att med ifver och ansträngningar söka ännu mer att utbilda sig för att vid den blifvande sångarfesten värdigt kunna bestå i kampen med främlingarne. Högtidlig jordfästnings-akt. Framl. komminister G. Sellmans stoft jordfästades igår vid middagstiden med stor högtidlighet i Christine kyrka. Processionen, som utgick från Sorgehuset vid Köpmansgatan, öppnades af en talrik samling paradklädda medlemmar af friv. ekarpskyttekåren, hvarefter följde 1:ste prestafbäraren prosten Lamberg. Efter kommo medlemmar af Frimurare-samhället, tre och tre, och derefter likvagnen omgitven af 9 högre frimurare, hvilka iklädda sina ordenstecken buro kistan in i kyrkan. Derefter följde 2:dre prestaf-bäraren prosten Prehn och derefter de inbjudna begrafningsgästerna, hvaribland märktes flera framstående personer inom samhället. Det långa sorgetåget, som framskred ötver Gustaf Adolfs torg, förbi Rådhuset och, N. Hamngatan framåt till stora ingången till kyrkan, passerade genom ofantliga folkmassor och den vackra kyrkan var öfvertylld af åhörare. Jordfästningen förrättades af kontraktsprosten Lindskog, hvilken äfven dervid höll ett längre liktal. Altartjensten förrättades af regementspastor Kindberg och v. pastor Sjöblom. Skarpskyttekårens och frimuraresamhällets medlemmar hade frivilligt slutit sig till processionen, och detta liksom den uppriktiga rörelse, hvilken förmärktes bland de i kyrkan församlade tusentals åhörarne, vittnade nogsamt om huru älskad den aflidne gjort sig både som själasörjare och vän. Stockholms ensk bank hade i Lördags bolagsstämma, om hvilken de igår afton anlända stockholmstidningarne lemna följande redogörelse: Mm. W3e